Tioårskalas!

För exakt 10 år sedan provade jag att klättra för första gången. Min kompis Johan (som hade Klätterbilder då) visade en bild i bloggen från när de var i fontan, jag tror det var från det första taket i Cul de Chien. Det såg så himla häftigt ut. Och va mysigt att hänga med kompissarna i skogen och äta pain de chocolate.

Jag åkte mycket skateboard då men på ungefär en dag slutade jag. Bouldra och åka skateboard är inte så himla olika varandra. Byt folköl mot kaffe, betongstad mot skog och inte-träning mot träning så är de oväntat lika. Båda är tex individuella sporter där en ändå jobbar i team och ibland otroligt frustrerande millimetersporter.

Johan tyckte (konstigt nog) jag skulle prova prova rep men efter en halv replängd kände jag att det var bouldra jag ville. Jag körde (själv) på Klätterverket i Nacka några gånger per vecka till April när jag provade ute första gången. Jag köpte en padda och etade runt där jag bodde. Jag hittade att Orminge-väggen låg på cykelavstånd så jag cyklade dit så ofta jag kunde tills jag kom upp för Phat cat. Jag tog bussen runt genom Nacka och klättrade allt jag kunde där.

Något år senare guidade Johan mig i Kjuge första gången. Så himla fint! Sen tog det långt tid innan jag kom tillbaka dit igen. Kort där efter slutade Johan klättra och gav mig både paddor, hängbrädan och Klätterbilder-bloggen. Synd tycker jag men så kan de va. Nästan lika synd är att de flesta av alla Johans bilder försvann innan jag fick ta över bloggen.

kjuge-2011-ola-na-men-jeppe.jpg

Ett år senare åkte jag till Fontan. Först med Toabias. Sedan själv. Så himla häftigt. Fram till jag stukade foten. Men det gick över (efter typ 8 månader).

Ett tips är att oerfarna klättrare inte ska vara själv i fontan.

Efter återhämtningen av fotstukningen hittade jag tillbaka till Göteborg och det var nog nu klättringen på allvar började ta plats i mitt liv. Och även lusten till att vara ute i naturen och upptäcka den igen. Jag hade glömt hur fint det är nästan oavsett årstid. Bara det inte regnar.

Första åren var jag väldigt mycket på Hönö. Nu var det tyvärr länge sedan jag var där men det blir säkert mer igen.

Undra vad som hänt till 2028? Har jag tex kommit upp för Norrlands guld till dess?

Caspers slabb, Utsikten, Tjörn

Vilket himla ställe det är att klättra på. De borde ju vara ett av världens finaste boulderområde? Där även de lättare slabbarna kräver tungan rätt i mun. Caspers slabb är oväntat fin. De är häftigt men slabb. Man ställer sig på ingenting, spänner kroppen och reser sig försiktigt.

Blown away, Utsikten, Tjörn

Jag var på Tjörn tre dagar i helgen. Dag ett själv. Sedan med Kim de andra två. Jag började leta runt efter boulders på fredagen. Efter två timmars letande hade jag nästan inte klättrat något alls så jag gick till Utsikten och tänkte köra några av de jag gjort tidigare. Jag hade helt glömt hur Blown away gick och även att paddan är på andra sidan areten vid toppen. Men det är en fin boulder!