Året

Det lackar mot jul som man säger. Eller de säger det i alla fall. De säger mycket nu för tiden: att det lackar mot jul, att Tomas Quick är oskyldig, att det råder finanskris och att nötterna är förgiftade. Jag saknar roliga nyheter. Inte roliga på TV3-manér som att en papegoja druckit long island ice tea på en färja mellan Karlskrona och Gdynia. Kanske mer roliga som i att allas vår konung HM Carl XVI Gustaf säljer Soliden och ger pengarna till KPMLR bara för att visa att han är minst lika bra på ironi som The Hives.

Så vad minns jag av klätteråret 2008 då? Ett lite obalanserat år. En intensiv klättervår som kraschade i en totalt klätterbefriad sommar och sedan sakta mynnade ut i den höst som mest handlat om att jaga tid till inomhuspass. Kanske följer klätterlusten konjunkturscyklerna, högvarv är ute och stagnation är inne.

Bästa upplevelserna 2008 skulle mest handla om Albarracin, efter att vi hittade bra mat, och En fråga om balans. Två ytterligheter kanske man kan säga.I ena ringhörnan: soft klättring i spanskt klimat med brödkö och serranoskinka mjällare än mammas julskinka. I andra hörnan iförd underställ: den fuktiga, mörka lilla hörna i Fockstaskogen som man tar sig till med sedvanlig risk att förlora synen i närkontakt med barrtäckta grenar, eller att skada grenen på förrädiska taggtrådar som aldrig erbjuder riktigt så mycket stöd de först skyltar med. Ständigt denna tendens att vika sig precis,exakt mitt i brysselsteget. Men väl på plats, Uppsalas finaste problem. Okej en vacker dag skall jag kanske göra om den utan att fuskcrimpa pinchen men ibland är man bara inte stark nog. Det döda trädet som ligger som en fallen pinchsvag över blocket bidrar med den där underbart murriga stämningen som är Fockstas signum. Egentligen borde man flytta in Candymanblocket och Koskräckblocket till träsket vid Parasit för att området skall kännas lite enhetligare. Är det inte svårt att se solen är det inte Focksta.

Vi snurrar några varv på kristallkulan och försöker få syn på något i dess mjölkiga mitt. 2009 kommer vara året då det lätta duggregnet av fekalier över 8a övergår i syndaflod. Efter den fullkomligt sprudlande och sprakande karneval av okvädesord som beskrivit nyhetsrapporteringen faller till sist droppen och en ny aktör seglar upp som nyhetssite nummer ett. Frågan är bara vem. Det finns gott om hugade spekulanter, egentligen är väl allt som behövs någon med lite energi, pondus och en fempoängare från journalisthögskolan.

En trend som dör one-hit-wonders-döden är lifestyle. Även om klättring är magiskt ,”king of sports”, så har det nog ändå en hel del likheter med normalt idrottsutövande. Träningsprogram kommer cirkulera och deras antal kommer vara legio. Personligen kommer jag bli spöad varje dag av en 12-åring iförd pranatröja storlek xxs och med träningsregi-excelark på pappas laptop.

För egen del så är vinterträningen igång med ett par pass i veckan av varierande kvalitet. Semester är behandlad och beviljad vilket innebär att en vecka i Fontainebleau blir vårens morot. Det och det seratoninstärkande i regelbunden motion.

Textintensiva inlägg är kul. Därför blir det av Svensk damtidning inspirerade inlägget ”Året i bilder” en senare fråga, innan nyår förhoppningsvis, skall bara hinna überretuschera alla gamla, redan publicerade bilder. Återanvändning är miljömedvetet.