Bruce Willis

Ensam är stark. Själv är bäste dräng. Bra karl reder sig själv.

Potatisbönder har berikat svenskan med ett par fina ordstäv genom åren. De flesta har som syfte att få ensamhet att verka självvald snarare än påtvingad till följd av bristande tandhygien och överkonsumtion av hembränt.
Bouldra kan man göra på egen hand. Jag har gjort det då och då. Kan inte påstå att jag uppskattar det nämnvärt. Rent praktiskt är det som förgjort. Utrustad med en liten BD Satellite så är det svårt att hitta problem man kan klättra. Det hela har en tendens att alltid sluta med samma fråga: ”Okej, offrar jag svanskotan i sitten eller foten i catchen?”. Dessutom går man miste om det fina i att prata politik,filmer,böcker,livskriser,filosofi eller kanske i sällsynta fall beta. Enda fördelen med att var själv är väl egentligen att man får vara cirkelführer och bestämma problem helt själv.
Sticky?
 
Nåväl helgen spenderades p g a kombinationen egen bil och kraftigt manfall solo i boulderingens tecken. Lördagen bjöd på Uppsala i form av Campusblocket där jag tänkte börja jobba på den crimpiga linjen på baksidan av blocket. Men se det var inte aktuellt, mest på grund av för klena muskler, för öm hud, för liten padda, för korta armar. Skit i det då linjejävel. Ser kass ut ändå. In i bilen och iväg till Focksta för lite utforskning av Hygget där jag aldrig klättrat innan. Kände lite på Angel Eyes, först sitten. Ingen framgång. Sedan ståstarten. Två fina sköna krimpar till kant, kan det bli lättare? Ja, troligtvis. Efter att ha floppat högerhanden i pannan på mig själv fyra-fem gånger på raken till följd av någon magisk,osynlig fukt surnade jag till ordentligt. Nehepp. Medley SS, ligger inte den här någonstans? Fin lätt traverserande, lätt överhängig klättring på stora, nej gigantiska grepp. En flash kommer sitta fint. Men var fan skall jag stå då? 2:nd go istället. Men sluta floppa då skojävel. Tredje gången gillt. NEeeeej nu satte jag foten utanför paddan, hela skon dyngsur. Krita,krita,krita. Men hur kan jag glida på greppet, det är ju enormt. Med kant! Nåstenångest.
Dagen avslutades med några försök på Ultramagnetic där marginella framsteg gjordes. Egentligen skulle dagen avslutats med dagsflash av Katolsk hemvändare men med det otroliga flyt jag känt under hela dagen lyckades jag givetvis gå vilse på väg mellan Ultramagnetic och Katolsk, en sträcka på ungefär 20 m. Tio minuter efter att jag borde varit framme vid Katolsk stod jag gränsle över en taggtråd med en tallgren i ögat. Focksta, jag älskar dig!
Söndag, ny dag, nya tag. Ett första besök i Åkers stod på listan. Väl på plats kunde jag konstatera att det var rimfrost precis överallt, kanske inget mysterium efter en natt med minusgrader. Det fick börja med klättring på det som var torrt, först ett halvt lätt problem, sedan något vid Havocväggen för att raskt dra igång med anledningen till besöket. Trollsländan och Bleau Vibrations. Trollsländans undercling var lätt fuktskadat och kanten längst upp hade 10-15 cm långa istappar så problemet ströks snabbt från listan. Bleau kvar. Men vilket problem. Helt magiskt bra. Fint läge, sköna grepp, sköna moves och ok med bara en pyttepadda. Att få låsa av från två pinchar är nästan för bra för att vara sant. Dessutom en urtoppning som funkar även när den är dyngsur om man är desperat nog. Helgens enda tick men det räckte.
Uppvärmning
 
Ensamvarg vid Havoc(?)

4 reaktioner på ”Bruce Willis”

  1. Fockstaskogen är bara för underbar. Jag beundrar även din avsaknad av respekt för potentiella scenarion när du går på Ultramagnetic med en(!) padda.

  2. Låter som att du behöver:
    1. En till padda, modell lite större.
    2. En brännare!!!! (OKQ8 – kostar inte mer än ett par hundringar)

    Med detta klarar man sig ofta väldigt bra på egen hand.

    Alternativt: Fler nummer i telefonboken. Själv har jag:
    0 7 0 5 5 1 6 4 0 0

    //Sydde

  3. Det låter som du behöver större bländare så att du slipper lägga på oskärpa i datorn. – Johan

  4. Min känsla för estetik är precis lika Fotosidanvåldtagen som alltid. Blur är nya leksaken och den skall användas in absurdum. Ingen bländare är stor nog för min konst!

Kommentarer inaktiverade.