Den som väntar på något gott

Söndag, strålande solsken,+9 och Fockstaskogen. Ett på det hela taget ganska fint upplägg och både jag och Johan kände oss minst sagt tickningssugna. Som ystra kalvar på grönbete ilade vi iväg till Johans projekt Split personality 6c+. Ett styck irriterande träd ,som gjort urtoppningen knepig, har nu avlägsnats (tack för det!) vilket om möjligt spädde på förhoppningarna ännu mer om en skön dagsförsta. Väl framme kunde vi konstatera: Dyngsur, helt sjukt vått kan man sammanfatta problemet som. Ingen klättring här inte. Vi kilade vidare till Parasit 7a+ som jag blivit lite nyfiken på. Det tog ungefär en halvtimme att lokalisera problemet och när vi väl hittade det var det… dyngsurt. Det fanns möjlighet att paddla under stenen. Ni fattar.

Vad göra? Nästa projket på dagordningen fick bli En fråga om balans 7b, men först lite skön uppvärmning på Blåsningen 6b. Ett ganska skönt problem som påminner mycket om Bob 6b i Kjuge med den lilla diskrepans att startmovet på Blåsningen är en ungefär sju meter längre catch. Det är kul med grader. Jag hann väl ungefär tre-fyra försök innan jag rev upp en flapper med samma diameter som en femkrona. Bra start på dagen? Men inga hängeläppar här, tejpa hårt och skippa uppvärmingen blev nya taktiken. Väl framme vid EFOB kunde man konstatera: Dyngsur!

En bra start på dagen.

Jaha! Candyman då? Ett styck trestjärnigt 7a-problem. Hur den fått tre stjärnor har jag ingen aning om men det kanske är lite av Kinder-komplexet, ni vet tre överraskningar i en. Börjar med ett riktigt tåspetsmaraton som ger iallafall mig en ordentlig Nåstenångest, sen övergår det i ett-två sköna moves för att sedan störta rakt in i höjdskräck. Highballs är inte min grej och ingen urtoppning den här gången.

Candyman

Next stop: Slavskeppet 6c+, dagsflash för mig och Johan kom en bra bit men lyckades inte riktigt knyta ihop påsen. Eftersom vi inte fick nog av tåspetspillande på Candyman kilade vi vidare till Primo Victoria 6c+ och kämpade mot smärtimpulser i stårtårna i ungefär en halvtimme. Problemet börjar i en svingstart men om man är storinkvisitor kan man säkert etablera med en lätt gradjustering till 7c-ish, upp via vass krimp till en mono. Eller som vi kunde konstatera, är man grovarbetare är det en mono, annars får man in två fingrar och har man pianofingrar är det ett behagligt trefingers open. Ingen urtoppninga i vilket fall som.

Slavskeppet

In i kaoset nu. Med en känsla av att ”promenaden” borde berättiga expeditionsbidrag tog vi oss fram till Pyramiden och klämde lite på Guldmagistern 7a och Billybob 7B, dock utan något egentligt engagemang. Ihoppackning och färd mot Enköpingsvägen och King Louie 7a. Här visade Johan vem som är apstark och gjorde en riktig kämpainsats och lyckades sätta problemet. Lyckorus av frikyrkliga proportioner och helt klart dagen höjdpunkt.

Johan är apstark
Värt att notera är att på tåget hem vid halv åtta var det fortfarande dagsljus kvar, underbara sommartid. Fler bilder hittar ni här.