Förbannelsen

I min ungdoms glansdagar höll jag på med fallskärmshoppning. När det efter ett par år blev dags att sluta med hopperiet på grund av tidsbrist lovade jag mig själv dyrt och heligt att aldrig igen utsätta mig för den frustration det innebär att syssla med en väderberoende fritidsaktivitet. Det gick ju sådär.

Med tanke på väderberoendet borde klättring egentligen ha uppfunnits i Sverige, för i vilket annat land på jorden hittar man en befolkning som är så besatt och road av att prata väder. Veckans öppningsfras till okänd människa måste vara: ”Ja, nu har då våren kommit på allvar”. Nedan följer en redogörelse för vädret under mina senaste klätterresor:

  • Kjuge besök ett: Så vitt jag kan minnas faktiskt uppehåll, dock med en muskelinflammation som på ett välkommen-till-klättring-sätt höll en vaken om nätterna.

 

  • Kjuge besök två: Regn, klar minnesbild av duggregn, ena handen på Mödomsrovet 6a+ och mobilen i den andra: ”Jodå, det är inte jätteblött… säkert klätterbart när som helst”.

 

 

  • Frankenjura: En hel vecka, då har man tagit höjd för en dag eller två med dåligt väder. Strålande sol dag ett, dag två när vi skall sätta igång på allvar med klättring regnar det. Det gör det dag tre till sju också. Tack gode gud för överhängande kalksten.

 

 

  • Hönö: Konstant , och jag menar konstant regn i två dygn. Förstår fortfarande inte hur vi fick något klättrat överhuvudtaget. Troligtvis berodde det på den fullständigt naturlagsbestridande torkningshastighet öarna uppvisar. Vid ett läge klättrade vi i duggregn men stenen höll sig ändå torr.

 

 

  • Albarracin: Strålande sol under tre timmars bilfärd från Madrid. Tre och en halv minut innan ankomst till Albarracin ösregnar det.

 

 

  • Kjuge besök tre: Börjar på fredag, vad säger SMHI? Regn.

 

Orup vet hur det känns när det regnar på klättringsresor

Jag håller det för plausibelt att någonstans i västindien, långt ute på landsbygden, i en liten by, längst ner på en bakgata, i ett skjul utan fönster, på en hylla på väggen sitter en docka som ser ut precis som mig, iklädd ett par La Sportiva och med en tåg/flygbiljett i ena handen. Det rinner konstant vatten över dockan och just nu sitter det dessutom en nål inkörd i vänster ljumske.