Inkvisitionen

Åter till en av mina käpphästar: etik inom klättring. 

I ett tidigare inlägg har jag luftat en lite liberalare syn på det här med etik inom bouldering framförallt. Jag tycker helt enkelt att vissa värderingar inte direkt haussar klättringsglädjen. Själva diskussionen om godkänd paddtjocklek känns exempelvis som humor på hög nivå. Det som jag trodde var en ironisk blinkning om tjocka paddor på Kjuge-forumet har utvecklats till en ragnarökliknande strid mellan den mörka och den ljusa sidan. Inga växlar är för stora för att dra på och åsiktsspannet går från reaktionär till hyperliberal. Underhållande läsning! 
Just nu känns det som om boulderinkvisitionen är lite på reträtt, det är tydligen helt ok att starta sittande på padda (när sjutton var det inte okej?) men då snackar vi enkelpadda, inte dubbel, inte tjockis och om airpaden nämns är det gatlopp som gäller.
En svingstartare lär sig en läxa anno 1478

För egen del skall jag förhoppningsvis ut och sprida irrläror i Focksta på söndag. En veckas influensadeff kommer med största sannolikhet föra min klättring till helt nya nivåer. Dessutom är det ju inträde i den magiska sommartiden med längre kvällar, m.a.o mer tid till projekt.

En reaktion på “Inkvisitionen”

  1. Influensadeff? Är det sånt klättrare sysslar medvetet med? Haha…skönt att va frisk nu då antar jag, när du deffat klart.

Kommentarer inaktiverade.