Vuxna människor som tar på varandra

Dab är på tapeten. Alltså fenomenet när en klättrare ofrivilligt rör något annat än klippan (padda,mark,spottare) och därigenom inte bara komprometterar sin egen bedrift utan dessutom drar på sig klättervärldens samlade förakt. Ett förakt som är förvånansvärt stort faktiskt eller för att citera Kjuge-bloggen: ”Man blir förvånad över att så många klättrare man träffar ute är så trevliga när man läser på internet”.

Klätterbilder kan som vanligt inte hålla fingrarna från den av polemik välfyllda syltburken utan känner sig tvunga att lufta lite tankar om det hela. Eftersom den här sidan har som intention att vara liberalare än Alexander Bard så blir det kanske ingen chock när jag säger: Vem orkar bry sig?

Med all respekt för dem som tycker att Dab är det värsta som finns men hela diskussionen får mig att tänka på något jag läste häromdagen på signaturen Hasse:s blogg. Nu handlar i och för sig Hasses inlägg om FA och där håller jag inte med honom till 100% men jag tycker samma resonemang går att applicera på Dab-fenomenet.

Det jag vill komma fram till är att det är väl upp till varje enskild klättrare att avgöra vad som är ok eller inte. Jag hävdar bestämt att man faktiskt , i motsats till vad 8a tycker, känner när en dab hjälpt en eller inte och jag håller det för föga troligt att det i majoriteten av fallen skulle påverka klättringen åt ett positivt håll. Det hela skulle lämpa sig väl för lite gamla hederliga empiriska studier, så ett styck pendelalstrande problem och en klättrare som är villig att svinga sisådär 2-300 ggr på raken sökes.

Om jag inte missminner mig helt har jag läst ögonvittnesskildring av hur Fred Nicole smutsade ner sin insats vid en bestigning genom att under pendel plantera en fot mot pannloben på sin spottande flickvän, jag skulle vilja se den käcka och av moral uppfyllda person som klampar fram och tillrättavisar honom.

Effekten kan bli en ovilja att spotta. Jag skulle personligen dra mig för att spotta en dab-fanatiker, om man inte vill riskera att toucha en spotter så får man väl nöja sig med mindre spottning, det gamla ha och äta kakan-konceptet.

Men, och här kommer den feta brasklappen, det är ju så att det inte känns lika skönt när man hasar i något under klättring, oavsett om det är på uppvärmningen eller på något long-term-projekt. Det hela kan känna lite som 8:15 in i det här klippet:

[Edit] Klättervärlden är snabb som en vessla, läs Sendit:s klockrena inlägg på samma tema.