Brotorp

Sydde tipsade om Brotorp med förbehållet att det kunde vara lite svårt att hitta. Det skulle visa sig att stigfinnande var det minsta problemet. Men vi börjar i en annan ände.

Jag känner hur min inställning till klättring har förändrat sig något på sistone. Genomgått en metamorfos, en renässans. En ny attityd kanske man kan säga. Jag vet inte om det är åldern men helt plötsligt orkar jag inte lägga energi på små irritationsmoment längre. Små irritationsmoment som till exempel väder, om block är torra eller inte och om jag har minsta chans att ticka. Så ni kan förstå om det kändes fullständigt naturligt att tänka klätterdag samtidigt som rullgardinen åkte upp i morse och den jämntjocka,fuktiga,grå antitesen till ljus utanför fönstret sakta började fyllda rummet.
Ju flera kockar desto sämre soppa sägs det. När det kommer till vägbeskrivningar stämmer det dock inte. En korsbefruktning av Syddes,Brunos och Klaan/Moritz olika beskrivningar ledde raka vägen till ett styck fuktskadad amfiteater.
Ser det fuktigt ut? Det är bara förnamnet.
Efter lite arbete var dock första halvan av problemet klätterbart. Väldigt trevligt om än något tungt och jag har misstankar om att de 7b jag gjort än så länge nog har legat i den nedre delen av gradskalan om 7b+ känns så här. Nåväl. Första halvan, vilket jag misstänker vara den lätta halvan, länkades med lite hjälp av en tåkrok på rätt ställe. Tåkrokar är nog egentligen något man aldrig kan få nog av. Jag känner samma intensiva kärlek till tåkrokar som jag en gång närde för hälkrokar. Tåkrok. Mmmm.
Är det äkta tåkrok? Ja, det var tåkrok vid första ögonkastet
Garanterat återbesök och ytterligare ett stycke stenhög att slänga på projektlistan. Ganska långt upp på listan. Kanske så långt upp att det blir återbesök imorgon. Annars då? Jo tackar som frågar kaffet blev bra idag med.
Receptet på en lyckad klättertur: Rast Roma
Eftersom jag aldrig riktigt kan bestämma mig vilket ben den här bloggen skall stå på så slänger jag nu in ett första boktips. Nej, det är inte någon klättringsbok och ingen deckare som utspelar sig i basecamp vid Everest.
Det är Thomas Bernhards ”Skogshuggning”. Det blir ingen djuplodande recension här utan jag kan väl bara sammanfatta det som så här: Känner du dig som en misantrop? Gillar du att sabla ner pretentiösa konstnärer? Känner du stundtals ett ganska stort självförakt? Vill du läsa en 260 sidor lång monolog av någon precis som dig? Trodde väl det. Köp och läs. Ingen blir besviken. Och nej, du måste inte vara misantrop för att gilla den.

8 reaktioner på ”Brotorp”

  1. Boktips – det gillar jag. Mycket roligare än klättring.
    Har länge varit på g med Thomas Bernhard, nu finns inte längre några ursäkter.

  2. Bernhard är underbar… Alte Meister skall vara en höjdare också, har bara fått tag i den på engelska dock.

    Olika rostningar? Hmm… inte så dum idé. Kaffe är kul, ytterligare ett område som man kan nörda loss på ordentligt.

  3. Ok kalla mig nybörjare och skratta, men berätta sen hur man gör med en fuktskadad sten. Jag har alldeles för många gånger släpat iväg en padda bara för att upptäcka att stenen är blöt/fuktig och sen behövs släpa hem paddan igen. Efter lite arbete gick den att klättra hur då? Tar det lång tid?

  4. Nja… tio minuter en kvart. Som en pizzabeställning ungefär. Det bästa är ju en riktig brännare, för då kan du rikta den neråt fick jag lära mig nyligen. I brist på sådan brännare funkar ett vanligt kaffekokningskök bra. Typ:

    http://addnature.com/product.asp?dept_id=0&pf_id=OPTIMUSCRUXLITE_F08

    Det meckiga är dock om stenen har mycket sprickor, vattnet har en tendens att leta sig fram snabbt till greppen igen.

    Jag tror att det är dödstraff på brännare i vissa områden, Kjuge tex. Så var försiktig.

    /johan

  5. Inget skitsnack om skåningar på den här bloggen! MEN eftersom jag är skåning kan jag säga vad jag vill. Limmade grepp är nog det fulaste man kan hitta. Greppen på Ferdinand ser ut som Bosse bildoktors galna geologilaboratorium.

  6. Det är dödsstraff på mycket där nere men få ställen i sverige har lika många chippade/limmade grepp. Men så är de skåningar också…

Kommentarer inaktiverade.