Mödomsrovet

Underbar uppvärmning en dag då jag med en trött suck tittade på skorna ungefär femtiotre gånger. Ibland är fotarbete just bara en massa arbete.

-Varför kommer han inte upp där?, frågar det lilla barnet sin pappa och pekar på mig där jag står lutad mot Brick’ard med vänsterfoten i handen och en ilsken blick riktad mot det mörka, till synes helt friktionsbefriade gummit som omsluter hälen.
-För att det är svårt att komma upp där, förklarar föräldern lugnt, tar sin treåring i handen och lommar iväg över fältet.

Fingertopparna svider, smalbenet ömmar efter att ha slagit i areten ett oräkneligt antal gånger, höger tumme saknar hud eftersom jag lyckats hitta en beta som med kirurgisk precision skalar mot greppet på exakt samma vis gång efter gång.

Skall det verkligen vara så svårt? Kanske om jag sätter hälen där istället? Två press senare står jag uppe på den mossiga slabben och förklarar problemet avslutat. Så liten skillnad i placering, så milsvid skillnad i resultat. Nöjd promenerar jag över till andra sidan fältet och kör laps på slabbarna medan solen sänker sig i väster, jag njuter så mycket av det att jag inte ens tänker på hur det helt plötsligt går att smeara på minsta lilla knopp, hur fötterna inte floppar en enda gång.

2 reaktioner på ”Mödomsrovet”

Kommentarer inaktiverade.