Stängning

Du hänger i dörröppningen till garderoben. Blicken stirrar tomt i väggen mittemot. Det är tyst i lägenheten så när som på det halvkvävda skvalet från laptopen som spelar upp ytterligare ett avsnitt av Babel du lämnat mitt i. Göran Greider viker ut sig om hurvida lyriken har en betydande roll i dagens svenska samhälle. Det verkar sluta med förlust för lyriken.

Krimparnas tunna kant äter sig in mot benet. Du sluter ögonen. Kroppen svänger lojt mellan dörrposterna. Fram och tillbaka i korta pendelrörelser, sällsam frukt, precis som i sången. Du förundras över att det är det här din klättring degenererat till. Nog för att den närbelägna väggen inte kan mäta sig med stadens motsvarande, men ändå.

Kanske borde du skriva något om senaste klätterdagen. Förklara tjusningen i att klara problem som alla andra redan har klättrat otaliga gånger. Den upprymda känslan som drabbar dig när du inser att du uppfunnit hjulet ännu en gång. Kanske skulle du lägga upp en bild, om du bara hade tagit någon. Kanske kan du ta en på vad som helst, låta bilden leda dig in på intressanta anekdoter kring klättring. Kanske.

Kanske skulle du ge dig in i en spännande graddebatt, nedgradera något soft bara för att peta lite på självkänslan hos dem som bär scorecardet som ett hjärta på ärmen. Men vem är du att säga? Bara för att du hängt på surkrimpar hela våren kanske du inte har så mycket att tillföra.

Kanske skulle du skylla på värmen, den tjocka tunga filten som rullar över dig, den flegmatiska känslan du drar runt med fast du vet att det kan vara precis lika kul att klättra på lätta problem i solen, kanske roligare till och med än att sitta med stelfrusna fingrar och fundera på hur många försök du har kvar på ditt projekt innan huden ryker.

Kanske skall du bara säga att det är sommarlov, sommarstängt. Kanske skall du inte ens förklara dig.

En reaktion på “Stängning”

Kommentarer inaktiverade.