Radhusbeef

Connoisseur, en person med betydande bildning eller kunnande, framförallt inom konsten. Alternativt en person som gärna läser tidningar som frontar Peder Lamm som chefredaktör.

På temat connoisseur skall vi idag peta lite i den bajskorv som är Stockholmsbouldering. Peta ut de där morotsfärgade bitarna som nästan ser okej ut för en ny vända genom systemet. För bara för att det ser ut som, luktar som och smakar som bajs behöver det ju faktiskt inte vara dåligt. Listor är ju alltid kul och den här tiden på året då våren börjar närma sig, även om barmark och plus fem är lite för tidigt på säsongen för undertecknad, så kan man ju sätta upp lite mål. Idag skall vi lista de fem finaste problemen i Stockholm utifrån det enda som egentligen betyder något: läge.

1) Specialized. Bergparksblocket.

Pittoreskt beläget uppe på den lilla höjden som inte bara bjuder vy över de omgivande medelklassförorterna utan dessutom förtjänstfullt tillhandahåller tjänsten vändplan till alla Webergrillande Volovägare som bor ungefär två och en halv meter från din padda. Blocket i sig är en skimrande hägring i alggrön avgashinna, smek dess mjuka sten och känn kompakt smuts på fingertopparna. Glöm inte en rejäl borste för den här godingen. Eftersändning sker på annat håll om du inte tar med skjorta och v-ringad i väskan.

2) Valfritt problem, Brommaplan.

Gillar du kisslukt? Vill du åka tunnelbana med din padda? Då är Brommaplan något för dig. Perfekt spot om du gärna korsbefruktar motorvägsdunge och bouldering.

3) Houdini. Långholmen.

En förmiddag på Långholmen bjuder inte bara bouldering utan dessutom möjligheten att bli stjärna för ett gäng dagisungar med RS-virus tatuerat i pannan. Ta gärna kisspaus på höjden bakom blocket för att se rakt in i värdshusets konferensavdelning. Vid halv tio serveras kaffe och det garanterar dig maxpublik.

4) Valfritt problem, Orminge.

Det ligger också i en jävla förort. Vägg är det dessutom.

5) Nockeby 2

Slut ögonen och ställ dig vid sidan om all träbråte i landingen. Känn mossan mot fötterna och stick fingrarna i öronen för att stänga ute trafikljuden. Visst känns det som skog? Nästan va? Stick näsan i armhålan också. Nu är det väl skog? Eller? Ta med en tam ekorre och låt den klättra på dig. Skit samma det blir nog inte skog ändå.

Summa sumarum. Klättring i huvudstaden bjuder på en hel del fina problem men vad gör det egentligen när allt ligger så sjukt trist? Att Stockholmsklättrarna är ena flitiga resenärer förvånar nog ingen. All heder till den entusiasm som man lyckas piska upp men jag skulle ljuga om jag sa att jag saknade den. Uppsalaklättring dock… nu snackar vi. Ge mig en Fockstagren i ögat vilken dag som helst.

14 reaktioner på ”Radhusbeef”

  1. HA!
    Det finnas förstås fler gobitar i samma anda, tex Farsta Strand, Högdalen, Nacka kvarn och förstås Vitabergsparken.

    Men vad spelar omgivningen för roll när man har riktigt bra problem att roa sig med.

  2. Glöm inte flemmingsberg! Allt man kan önska sig; kisslukt, använda kanyler, 15 m till motorvägen och pendeltågsspåren osv.

  3. Har svårt att komma på något problem som skulle vara bättre i kjuge än specialized, houdini, wong-sai, moonlander eller el toro.

    Du får gärna påminna mig

  4. Man vet ju hur man vill ha sina utomhusgym: http://www.sverigeforaren.se/index.php/Bild:Flempan-overview.jpg

    Borde man inte göra en ny film i stil med 8x8a fast med pendeltåg istället för porsche?

    Stefan, smaken är som baken. Jag kan nog tänka mig flera Kjugeproblem som jag skulle ranka minst lika högt. För mig gör dessutom omgivningen sjukt mycket av helhetsupplevelsen. Att tex matcha slutjugg diskar ju egentligen världens bästa problem.

    v14 är noterat, lördag-lördag? Blir nog ett sent beslut.

  5. Retorisk fråga antar jag men den förbryllar ändå. Inlägget handlar ju om mina personliga åsikter. Din retorik antyder ju att det skulle finnas någon slags objektiv bedömning av ett problems kvalitet.Men eftersom jag gärna blidkar mina läsare kan jag väl dra tio problem som jag skulle föredra att klättra på framför att återvända till, säg bergparksblocket. Vad graden har med saken att göra förstår jag inte.

    -Benchmark
    -Mamma mu
    -Adamantium
    -Aerodynamiten
    -Kusin vitamin
    -Forza
    -Lätt som en fjäder
    -Pinocchio
    -Moby Dick
    -Ferdinand SS men iofs är greppen lite väl riviga i starten för min smak så vi säger Lithium.

  6. Jamen vafan är vi inne på teknikaliteter nu? Ligger Bromma och Nacka på samma plats?

    Känns som om ämnet börjar bli ganska uttömt…

  7. Jag fick en Fockstagren i ögat så sent som i söndags. Skulle inte ha något emot en Kjugedito. Hellre än en Flempankanyl i alla fall.

  8. Vad är det som skall debatteras? Jag tycker Stockholmsklättringen är sub par ”utifrån det enda som egentligen betyder något: läge”

    Du håller inte med och det behöver du givetvis inte göra. Jag jämför inte med Kjuge utan med alla områden jag besökt. Varför jag skall lista problem på Kjuge som jag hellre klättrar förstår jag inte riktigt logiken i, inte heller vad graderna har med saken att göra. Jag skriver ju inte inlägget för att övertyga dig om att jag har rätt på samma sätt som du aldrig kommer kunna övertyga mig om att de ställen jag listar är fina spots.

    Jag är något ovillig att förklara inlägg men hela inlägget är ju skrivet som en lite humoristisk gliring till Bruno för hans (som jag antar) gliring om att jag har radhussmak. Har jag radhussmak så kan Bruno få vara bajsconnoisseur, jag utgår ifrån att Bruno känner mig och min bloggs stil för att förstå och kanske till och med uppskatta humorn.

    För övrigt tycker jag fortfarande att Stockholmsklättringen är skit ”utifrån det enda som egentligen betyder något: läge”

Kommentarer inaktiverade.