Skaftö

I början av maj besökte jag Skaftö och South beach för första gången. Vilket ställe! Det som var tänkt som en halvdag ändrades snabbt till två dagar.

Utöver klättringen så hittade jag sveriges första penselkrabba i vattnet utanför. Om du åker dit och hittar ovanliga krabbor, lämna dem på kristinebergs forskningsstation som syns i bakgrunden. Släpp inte tillbaka dem (som jag gjorde).

La bande à Bonnot, Fiskebäck

Eller svåra Fiskebäcksslabben som den från idag kallas i folkmun. Den lätta, Kometen, är mer än väl värd att göra också! Jag tycker hela området är fint och extra fint som utflyktsmål.

Trots Albas finfina slabbskola gick jag bet idag men jag är sugen på att återvända. Ska bara låta underarmarna läka ihop igen.

Vem vet dealen med alla obegripliga franska namn på boulders i götet?

Monolith – Ett efterlängtat sänd

Vissa problem är helt enkelt svårare än andra. Monolith var definitivt ett av de svåraste problemen jag gett mig i kast med. Gradmässigt borde det inte vara omöjligt för mig. Vid första besöket kom jag relativt snabbt upp till toppskicket, drog till och höll kvar i (vad jag då trodde var) toppen.

Besöket efter hade jag verkligen toppvittring. Men, häng på toppen, sen ner.

I oktober hade jag i princip bara Monolithen i huvudet när vi åkte ner den fina hösthelgen. Martin Jurander gjorde mig sällskap och peppade mig i flera timmar första dagen, jag kom långt men inte upp. Andra dagen hade jag inte tänkt klättra mer på den, suget och glädjen var liksom borta från problemet. Efter viss övertalning gick Martin och jag tillbaka för att få gjort den. För mycket nerver.

Bara ett par veckor senare blev det ett återbesök. Efter några nervösa press och en justerad tåkroksbeta gick det vägen. Just att lägga tån runt kanten gjorde att det blev mycket lättare att ta klossen, rekommenderas om du inte vet hur du ska komma upp.

På filmen syns också Peter Erhard i ett glädjepress på Struts är Struts, att han inte kom upp gjorde inte så mycket. Han hade klättrat den så fint bara ett par veckor tidigare. Själv kommer jag nog aldrig att göra vansinnesskicket till toppen. Prova gärna om du är där!

Dessutom finns det med ett sänd av Aerodynamiten. Vilket, om man ska tro guiden, är mitt hårdaste sänd hittills, 7b+. Men jag vet inte, den kändes inte så mycket svårare än grannen Balthazar. Men det säger kanske mer om det senare problemet.

Att Aerodynamiten gick relativt lätt kan också bero på att Peter kom med finbeta. En Sockerbeta som jag i sändarglädjen sedan bjöd ut till hela sällskapet. Det skulle jag inte gjort, strax efter betafesten gick hela sällskapet runt med kliande halsar och en oro att vi ätit något giftigt. Förlåt.

Kjugekull

58 poäng i Kjugekull

58 poäng i Kjugekull from Fredrik Seger on Vimeo.

I slutet av oktober åkte en hel drös Göteborgare ner till Kjugekull. Just den helgen var skogen sagolikt fin, sticket var så bra man kan önska och sänden trillade in för alla som var med. Väl tillbaka i Göteborg igen kunde vi konstatera att klättring blir inte bättre än såhär. Det är något speciellt med Kjugekull.

Tack till alla som klättrar så fint i filmen, Martin Jurander Kim Lindqwister, Max Boholm, Peter Erhard och Robert Jakubowicz.

Problemen i filmen är i tur och ordning, Gastonareten 6a+, Colloseum 6c+, Smack! 6c+, Diners Club 7a+, Balthazar 7a+, Babar 7a, Colloseum (igen) 6c+ och  Ferdinand 7a+.

Martin i Kjuge

Älgen – En boulder i Bollebygd

Älgen var fram till i lördags ett projekt. När man kommer till Jättekasten i Bollebygd är det en av de uppenbara linjerna. Men den långa och läskiga urtoppningen stoppade oss i våras.puts_001

Efter att Sebastian klättrat Segersprickan på förstapresset putsade han upp toppen och sände projektet på mindre än tre press. Här kommer en film på bestigningen.

När jag sett att man kunde toppa ur utan att trilla ner och dö drog jag också mig över kanten. Men väl halvägs upp ångrade jag att jag inte hade gått ner med rep och kollat in den smutsiga urtoppningen. Utan återvändo drog jag mig upp bland döda småträd och lösa block (egentligen helt onödigt). Mitt tips är att kolla in toppen innan du går på press.

 

 

Hippodrome i Häller

Det var ingen slump att halva redaktionen åkte till Häller två helger i rad. Vid det första besöket var jag ganska nära att klättra uppför Hippodromen.

hippodrome.JPG
Daniel på Hippodrome

Första helgen hade jag spankulerat runt bland blocken och klättrat det jag kände var lämpligt att köra utan spot. Hippodromen såg ut att få vänta till ett senare besök.

Men som på beställning, lagom till att blocket svalnade från dagens sol, kom tre Norrmän. Bland annat Gudmund som också ville köra på Hippodromen. Tyvärr räckte det inte hela vägen den dagen.

Med en tidig start och justerad beta efterföljande lördag gick det hela vägen. Strax efter kom Sebastian och gjorde en imponerande flash av samma problem. Det var kul att se! Resten av dagen gled jag runt bland blocken och hade det gött i solen. En toppendag!

Hippodrome from Fredrik Seger on Vimeo.

Tack Mathias för den översta bilden.