Söndag med sänd i Sandsjöbacka

Att planera in klättring stora delar av novembers första helg är nog på gränsen till korkat. Någonstans visste mitt förnuft att det förmodligen skulle vara blött på fredag kväll. Men med hopp om torr sten släpade jag med grejerna till jobbet. Det blev ingen klättring på fredag kväll, det kom regn…

På lördagen klättrade vi inne, det var trevligt. Det var torrt och många att prata med. Ola, klätterbilders trendspanare och konstnärliga ledare, visade det senaste vad gäller klättermode. Tights ska det vara numera.

När söndagen kom var prognosen lika dålig som de andra dagarna. Men upprymd över det nya modet och med en ständig övertro att det ska torka upp åkte vi ut till Sandjöbacka. Väl ute vid stenen tittade solen fram och lagom till efter uppvärmningen hade det torkat upp ganska bra. Jag ville klättra Mangans arete. Jag hade känt på den tidigare men aldrig fått något häng i vänsterhandsslopern. Idag gick det ganska lätt att fånga den och efter ett tag gav den med sig. Det var både kul och oväntat.

Vi avlutade dagen med en fin men blöt joggingtur när vi ändå var ute.

El Maco & Voodoo – en tisdag i Utby

I tisdags i förra veckan hade vi siktat in oss på ett kvällspass i Utby. Jag och Mathias ville klättra El Maco. Ola hade planerat inneklättring, men gjorde en omprioritering. Han mötte upp för att köra på Voodoo, men sa att han gärna körde själv för för att hitta fokus.

Tyvärr blev det lite som vanligt när jag och Ola ses, vi tramsar ofta så mycket att det blir svårt att hitta just fokus. Men Ola fick till några riktigt bra press innan vi tramsade för mycket. Snart sitter den!

Till både min och Mathias glädje kom vi, efter en del skavande, upp för El Maco. Det är en ganska hög boulder, men urtoppningen är inte så farlig om man vet hur man ska stå.

Tillbakablick på sommaren

Kanske tycker ni att tidernas varmaste sommar, ur bouldersynpunkt, inte är så mycket att se tillbaka på. Vi på klätterbilder vill gärna hävda motsatsen, även om sticket inte var med oss alla dagar så är det en fördel när klättringen kan kombineras med bad.

Oavsett så presenterar vi nu något av en betafilm som presenterar både ”Skumraket” på stångehuvud och ”Menage a trois” på Rävholmen, båda i stekande sol.

Skumraketen får nog anses vara något hård för graden, men klättringen är jättefin. Dock vill vi flagga lite för att magneto saknar det mesta man kan önska av en boulder.

Trattkantarell

Äntligen fick jag klättrat bouldern som numera heter Trattkantarell!

Jag hittade blocket någon gång i vintras, då var jag där en gång och konstaterade att det var hårt.

Sen fick det vila till slutet av sommaren, då hittade jag en ny sekvens som gjorde att det kändes möjligt att klättra den. Men det var inte helt enkelt att få till det. De tre senaste veckornas regn har gjort möjligheterna små, därtill visade sig riktigt svårt för mig att få ihop alla flytten. Men nu är det klart!

På blockets baksida börjar trattkantarellerna titta upp ur marken, därav namnet.