Apslabben, Delsjön

Vitsipporna blommar och Apslabben är fortfarande svårare än man kan tro. Henrik, Per, Nils, Björn och jag tog en kvällstur dit igår. De va länge sedan vi bouldra alla men va trevligt de va! Snart igen!

För nästan två år sen var jag där på en fin AW när jag lärde känna min vän och bloggkollega Fredrik. Då va de bannemig omöjligt. Jag slet och slet men upp kom jag inte.

Igår lyckades jag efter lite kämpande kålmaska mig upp. Tänk er känslan av att simma upp för en rund sten så förstår ni. Det är ett sånt problem där man inte är uppe förrän man är uppe.

Apslabben är svår men har helt klart en stjärna i min bok och är väl värd att göra. Får du till toppen bättre kan du ju berätta hur.

Övertaggade fortsatte vi tiominuterspromenaden till Grävlingsbullen. Väl värt att göra om man går förbi men inget jag rekommenderar en heldag på 🙂

Tack till Per för trevliga bilder och er andra för en fin kväll!

Min bästa klätterdag

Har ni någon speciell klätterdag som är er bästa? Mitt första minne som dyker upp är en dag på Hönö för snart två år sedan. Jag var ute med Björn, Henrik, Johan och Per som jag klättrade mycket med då.

Det var soligt och -9 ute och vi åkte ut på förmiddagen. Vi  började vid Sjöbodarna, fortsatte till Hjälmen, sedan vidare till Speedway och avslutade med Möte i västindien. Vi klättrade massor men det är nog inte de jag minns. Det är nog snarare vänskapen och miniäventyret som sitter kvar. Lagom stor dos av trams och fika i kombination med den kalla havsluften och vintersolen? Eller? Kanske kommer den fina stämningen av att alla kom upp för så många? Är man så enkel?

Hur ser ert bästa klätterminne ut? Har ni något speciellt? Vad är det som gör just de minnet speciellt?

Möte i västindien, Hönö

Björn petar ut crimparna på Möte i västindien

Möte i västindien. De andra av höstens projekt. Här petar Björn ut var man ska hålla. Till ingen nytta på dom minimala äckelkrymparna?

De va ju ett tag sen jag va där nu men snart så. Va tror ni: Voodoo, Möte i västindien eller Vinterareten först?! Svaret ingen är givetvis godkänt också.

10 dagar i fontan – En historia med bilder

Vi va 3 som börja prata om fontan. Sen blev vi 12. Sen blev vi 10. Dom flesta förstagångsbesökare. Ett äventyr 🙂

Jag har en jättestor padda. Kollade jag prislistan skulle det kosta 75 euro per resa. Jag la på mitt största leende och fick in den som en vanlig väska.

CDG. Så stort att vi hittade Disney Land där i mitten.

När vi skulle hämta ut bilen (som vi såklart bokat långt innan) log tjejen bakom kassan och sa att alla stora bilar va slut. Men vi fick gärna en mindre. Takräcke va inte ett option. Bara att prega in. Som tur va vi bara 3 + packning i vår bil (vi hade pratat om 5+packning först). Hon lovade att vi skulle få pengar tillbaka. Vi skulle bara maila sen. När jag kom hem mailade jag och fick svar att mitt ärende ska redas ut inom 28 dagar. Lär ju hända?

Tim och André fick punka efter 7 minuter. En stor skruv rätt i däcket. Reservhjul hela påsken.

Mats va förstagånsfontare. Första två dagarna tjöta han om att allt va omöjligt och det fanns inget att stå på. Sen gick han upp på allt. Omöjlighetsmats 🙂

Björn, Henrik och Per bodde i ett eget gite. Dom gick all in och levde på snabbmackaroner, ägg och mc donnalds. Jag hörde Henrik mumla nått om att han aldrig kunde berätta dehär hemma 🙂

Väl utnyttjande av det fina franska köket säger vi på redaktionen!

Vårt gite låg i Poligny (långt söder om hele tjotabalången). De ve helt ok med öppen spis. Köket blev aldrig varmare än 7 grader. Smidigt att inte behöva ställa in maten i kylen.

Per, Björn och Henrik körde 6,5 (hel)dagar utan en minuts vila. Per blev helt galen ena dagen och bara körde och körde och körde. Vad jag vet vilar alla 3 fortfarande en vecka efter hemkomst.

I vårt gite gick vi all in och åt sniglar, fransk körvgryta och spansk omelette.

Toapapper med vaniljlukt! Bra när man är förkyld!

Björn tagga igång på varje högboll han såg. Högbollsbjörn.

När jag skulle checka in bagaget va de redan betalt. Undra vem som betalde det? Tjejen bakom kassan sa nått om escalade och utrustning sen va de klart. Okok!

Vi hör igen snart! Sjukt värt!