Vad lockar med november?

Mathias och Fredrik i regnit Utby

För sisådär fem år sedan när jag började klättra såg jag en boulderbild här på Klätterbilder (som min kompis Johan drev på den tiden). Ett gäng killar som mitt i vintern var ute och grävde fram ett block ur snön. Jag kommer ihåg att jag tänkte; ”vilka jävla nötter som bouldrar på vintern”.

Ibland slår det mig hur mycket mina egna referenser ändrats.

Höstfjäril

Som idag. Inget konstigt alls att stå i mörkaste Utbyskogen med pannlampor. Det regnade när vi kom dit och började på allvar efter nån timme. Övertaggade vände vi inte förrän vi i princip var framme vid Det andra taket och Integrerad Maria. Mysigt att sitta fyra killar uppkrupna i ett stenhål och klättra ett takproblem. Eller?

För två år sedan på Hönö – en heldag i minus nio. Mysigt häng med kompisarna i snålblåsten. Otur att Björn förfrös tårna men det är smällar man får ta. Eller?

Mathias på La Bouse i Utby

Är det mini-äventyret som lockar? Hade vi varit ute och jagat mammut med spjut om om vi var födda några år tidigare? Hur känner folk som inte blivit bitna? Är vintern bara skit eller är det dessutom fantastiskt att det är så fin friktion? Vad lockar ut alla andra en regnig höstdag?

El Maco & Voodoo – en tisdag i Utby

I tisdags i förra veckan hade vi siktat in oss på ett kvällspass i Utby. Jag och Mathias ville klättra El Maco. Ola hade planerat inneklättring, men gjorde en omprioritering. Han mötte upp för att köra på Voodoo, men sa att han gärna körde själv för för att hitta fokus.

Tyvärr blev det lite som vanligt när jag och Ola ses, vi tramsar ofta så mycket att det blir svårt att hitta just fokus. Men Ola fick till några riktigt bra press innan vi tramsade för mycket. Snart sitter den!

Till både min och Mathias glädje kom vi, efter en del skavande, upp för El Maco. Det är en ganska hög boulder, men urtoppningen är inte så farlig om man vet hur man ska stå.

Kjugekull, uppladdningen

För nästan exakt två år sedan åkte jag, Olle och Olles föräldrars hund Torin, till Kjugekull. Det var en bra resa, sticket var något bristfälligt men skogen var otroligt fin. Hela lördagen låg det en dimma som tystade ner allt utom djuren i skogen. Jag tror inte vi träffade några andra på hela lördagen. Jag minns mest att vi tassade runt i den gamla skogen och lyssnade på fasaner.

Nu till helgen blir det med stor sannolikhet återbesök. Jag hoppas det blir lika fint som för två år sedan.

 

Mobster, Mellby

Nattbild på Alexander på Mobster i Mellby

Fantastiskt fint att vara ute i skogen med lamporna igen. Ovant och läskigt att inte se var man står eller ska och mysigt när mörkret sluter sig runt.

Gårdagens plan var att klara Norrlands guld som jag försökt så länge på. Den är sparad till nästa gång. Igen. Istället fick jag köra Cheesus och till slut Mobster. Cheesus var ny och fin! Den platsar lätt bland Göteborgs finaste lättare och Mobster har jag kört innan men den är så fin!