Skotofobi, Fjällbo / Utby

Att säga att jag löst problemet är kanske lite att ta i men ett litet framsteg räcker för idag. Vem vet det kanske är dags nästa gång 🙂

Felet var vänsterfoten som hjälpte mig i steg ett stjälpte mig i steg två. Flytta den och jag kunde få upp vänsterhanden på första försöket. Svårare i steg ett men lättare i steg två. Snart igen!

Skam den som ger sig – Vinterareten

I måndags kom jag äntligen upp för Vinterareten i Ulvås!

Vilken kämpaseger. Jag har försökt på den vid nästan 10 olika tillfällen under 1,5 år. Med facit på hand var den absolut för svår för mig när jag började, men så plötsligt var den inte det längre.

Oftast när jag klarar en boulder jag försökt på länge känns det perfekt när den väl sitter. Den totala kontrollen. Allt klaffar. Som en klocka. Genom detta brukar jag rättfärdiga att göra så många försök. Men stämmer det verkligen? Vad är det annars som driver? Bara nyfikenheten om det går? Prestation?

Nu var det långt ifrån en perfekt bestigning. Fötter som flög. Händer som gled och dessutom att ändra beta halvvägs upp. Var kom den korsade högerhanden ifrån? Och framförallt varför har jag inte tänkt på den tidigare?


För ungefär ett år sedan var jag med Padde på Öckerö några dagar innan jag skulle till fontan och skaffade mig ett skärsår så djupt att det gav namn åt ett problem. Nu gled vänster pekfinger ur sloperhålet på Vinterareten och fick sig en törn (kolla på videon). Tur jag kom upp ändå. Nån mer som kommit upp samma försök ni fått flapper? Och hur farligt kan det vara? Jag märkte inte ens det förrän 4 minuter senare när jag skulle visa Albin hur jag höll i det dåliga hålet. Vad tror ni? Hinner det läka innan font eller blir det fingerborgstejp? Vilka är era bästa läktips?

olas finger vinterareten

Videon finns även på Vimeo. Bilden längst upp är tagen av Fredrik i September 2013.

Walk the line i Ulvås

I höstas när vi va i Ulvås sist sa Fredrik att han inte skulle köra mer på Walk the line. Han berättade hur ont han fick i fingrarna och det lät inte som nått nån gillar.

För några veckor sedan verkar fingrarna fallit i glömska! Kul för mig som hade kamerasession! Väl skuttat F synd att du inte höll kvar i greppet bara. Men nästa gång! Nästa gång!

Hur funkar kollage?

Utbykollage

När jag fotar klättring går jag oftast en bit ifrån och tar en översiktsbild. Jag far försökt berätta hur fint det är att bouldra. So far so good. Det funkar kanske men jag skulle önska att jag fick fram action, vänskap och känslor mer än jag lyckas med genom landskaps-boulder-bilderna. Så hur gör man det?

Jag har testat galleri med krigsansikten, jag har testat bildstory, mer människa och mindre köttande, tecknade serier och massor med andra saker som aldrig ens nått bloggen. Jag har försökt med kollage tidigare också men det har inte riktigt funkat.

Jag frågade både min vän Carlos och Bildradion hur man egentligen berättar med bilder och ett förslag från Carlos var att testa mer kollage.

När jag läste Visuell kommunikation var slutarbetet ett bildkollage innehållandes ett porträtt, en översiktsbild och en detaljbild. Översiktsbilden klarade jag lätt, porträttet likaså men detaljbilden är inte min grej.

Vad säger ni? Berättar kollage mer än en bild? Känner ni sug efter att komma ut på kvällarna?