Möte i Västindien

Söndagen på Hönö kom att bli en fullträff med tanke på vädret tidigare i veckan. På lördagen kändes prognosen minst sagt tvivelaktig, men vi ville ju gärna klättra ute.

Först stoppet fick bli Goldwing, vi tänkte att där borde inte snön ligga så tät. Och mycket riktigt. Efter att ha halkat ut på glaserade stenar kunde vi konstatera att den var snöfri och halvtorr.

Vi klättrade på den länge och väl och insåg först på slutet att fotstegen var fuktiga och halare än de behövt vara. Det var åtminstone bra träning.Goldwing

Efter ett kort stopp på den något för varma Traktor halkade vi vidare mot Möte i Västindien. Där var sticket bra, förutom på toppen där det var plaskblött.

 

 

 

Min bästa klätterdag

Har ni någon speciell klätterdag som är er bästa? Mitt första minne som dyker upp är en dag på Hönö för snart två år sedan. Jag var ute med Björn, Henrik, Johan och Per som jag klättrade mycket med då.

Det var soligt och -9 ute och vi åkte ut på förmiddagen. Vi  började vid Sjöbodarna, fortsatte till Hjälmen, sedan vidare till Speedway och avslutade med Möte i västindien. Vi klättrade massor men det är nog inte de jag minns. Det är nog snarare vänskapen och miniäventyret som sitter kvar. Lagom stor dos av trams och fika i kombination med den kalla havsluften och vintersolen? Eller? Kanske kommer den fina stämningen av att alla kom upp för så många? Är man så enkel?

Hur ser ert bästa klätterminne ut? Har ni något speciellt? Vad är det som gör just de minnet speciellt?

Möte i västindien, Hönö

Per skickar

Jag, Fredrik, Martin och Stella tjafsa om regn hela morgonen. Jag sa regn idag? Dom andra va helt säkra  och tjura iväg till fabben. Med facit på hand. Not so much.

På vägen ut regnade det på riktigt. Vi fortsatte ändå. På parkeringen sprack det upp och blev plådavääär (finvääär / vackert väder på skånska). 

Ola på möte i västindien
Foto: Per Bergström

Vi börja med sitten på Abu-areten. De gick åt skogen. Vi fortsatte med Möte i västindien som både jag & Per jobbat på medans Henke har skickat för länge sen.

Möte i västindien är roligt. Varje gång jag varit där har jag gjort ett framsteg. Första gången fick jag upp högerhanden på slopern, andra lyckades jag matcha där, tredje lyckades jag få upp vänsterfoten och skicka mot toppen. Idag fick jag tag på toppen två gånger men flög av båda. Sen kom det blod ur fingret och jag tog paus.

Per däremot S T O R S K I C K A R !
Dessutom lätt och med stil!
Personbästa!
Så jävla bra!
Vi på KB är så imponerande att här kommer en idolbild på en nyskickad Per!

Per porträtt

Möte i västindien, Hönö

Björn petar ut crimparna på Möte i västindien

Möte i västindien. De andra av höstens projekt. Här petar Björn ut var man ska hålla. Till ingen nytta på dom minimala äckelkrymparna?

De va ju ett tag sen jag va där nu men snart så. Va tror ni: Voodoo, Möte i västindien eller Vinterareten först?! Svaret ingen är givetvis godkänt också.

Guldtimme på Hönö

I söndags åkte vi ut till Hönö för en kvällstur. Vi lämna stan 16:30. Jag hade en sak i sikte. Att äntligen skicka Bodytoning med Glenn. Jag va på Hönö mycket för två år sen när jag flyttade tillbaka till götet och började bouldra mer ute. Då hade jag inte en chans och förra året blev det mest Utby och längst 158an.

Innan jul hade jag gjort några försök (på vägen hem från en heldag) och då kände jag att jag kunde skicka. Sen dess har jag visualiserat hur jag ställt ut högerfoten på svadelen, flyttat vidare händerna på dom små sluttarkrymparna och skickat. Jag va helt säker på att de skulle gå vägen.


Bild från några år sedan när Andreas, Michael, Jens, Lisa och dom andra körde Glenn

På färjan ut blev jag osäker och lite nervös. ”Jag har ju ändå gjort ungefär tusen försök utan att skicka. Varför skulle det funka idag?”. Vi gick direkt dit. Vi skojade om att Glenn satte ribban för kvällen. Kristofer kände lite och gjorde det snyggaste skick jag någonsin sett. Han gick upp. Henrik gled upp efter typ 4 försök. Och kvar stod jag. Försök 5, försök 6, försök 7 och helt plötsligt stod jag också där uppe.

Bodytoning med Glenn – Kan de vara Göteborgs finaste? Den får 3 stjärnor i min bok. Lätt.

Jag kom ner. Dom andra hade redan packat ihop och va på väg till Goldwing.

Kristofer gled upp och nu va det Henriks tur att göra det snyggaste skicket. Som om Goldwing va byggt efter honom. Jag hade flashförsöket kvar. Kom upp på vänsterfoten, reste mig, fick tag i högerhandssprickan, stod bra och ramlade av. Sen tog det ungefär 7 försök till innan jag kom upp igen. Då kom autopiloten igång. Jag som brukar var harig på toppningarna kände mig hur safe som helst. Flyttade upp fötterna. Mantla. Klar.

Goldwing – Sjukt fin att se på. Den får 1 stjärna. Lite för huffig start (kruxet) och lite ojämn för 2.

Jag kom ner. Dom andra har redan packat ihop och är på väg till Möte i västindien. Både Henrik och Kristofer gled upp rätt fort. Jag sparade den till nästa gång 🙂

De blåste kallt. Vi började leta efter nått med sol och lä. Hjälmen!

Jag hade försökt men aldrig klarat att få upp första högerfoten på Fettot har vita jeans innan. Efter några försök ramlade den också ner. Sjukt fint problem. Folk säger att den är väderberoende? Va vet jag. 2 stjärnor får den ivartfall. Den är både fin att se på och klättra.

Vi körde Abu Direkt (som jag gjort innan) – Även den får 1 stjärna i min bok.

Vi fortsatte på Abu Garcia men det kändes för tungt.

Det började bli mörkt. Henrik ville spana in Herr Thörnings slabb på vägen hem. Henrik letar krympare – ”…fastnar skruven på borsten borde det finnas nått att hålla i där…” eller?

Allt gick så fort. Plötsligt hade jag skickat Bodytoning, Goldwing & Fettot. Va ska jag göra nu då? Förslag på Hönöprojekt mottages tacksamt 🙂 Och kom inte dragandes med den eländiga Propellerolja 🙂