Och solen har sin gång, Hönö

Efter att vi klättrat den otroligt fina La dalle noveau gick vi med raska steg direkt mot Vista del mar. På vägen fastnade vi på Och solen har sin gång. Vinden hade just lagt sig och solen var på väg ner. Bromance. Fredrik var taggad och satte genast igång. Han tog i och gick mot klacken strax under toppen på första försöket. Ramlade av, funderade ett tag, gjorde ett halvhjärtat försök och sa inte idag, nu åker vi hem.

 

Kraftkalas, Utby

Jag både gillar och ogillar Kraftkalas. Börjar man köra på eländet står man där och pressar förgäves och ramlar av på den eländiga mantlingen. Hundra gånger. Tills igår när jag helt plötsligt lyckades stå på en hög vänsterfot. Jag behövde inte krafta så mycket på ståstarten.

Gick direkt på sitstarten. Fepplade en del med första-flyttet. Men så sträckte jag mig vidare och når vänsterhyllan sittande. Når man så får man. Right? Nån fördel ska man väl ha av att ha Göteborgs längsta rygg? Tyvärr så räckte inte krutet för skick igår men nästa gång. Om jag inte glömmer fotbetan vill säga.

Henrik däremot gick upp. Hatten av H!