Svaareten, Kjugekull

Jag tjuvstartade kjuge-weekenden en dag tidigare än de andra. Jag var verkligen helt ensam i hela skogen den fredagen. En himla härlig skog att vara själv i.

Jag hade en lång lista på boulders jag ville prova men mest gick jag runt och testade massa olika. Det sista jag testade dag 1 var Svaareten. Då kom jag inte upp men fick revansch dagen efter. En eller två stjärnor (av tre). Gör den!

Fina areten, Kjugekull (nästan)

Oftast tar jag att inte komma upp med ro men inte denna gången. Så himla trist. Jag var nästan framme men så klantade jag till på slutet. Efter att det svåraste är gjort. Som vanligt. Jag ramlade inte ens av. Jag hoppade ner. Jag hade kunnat flytta ner igen. Så bra stod jag. Himla snöpligt. Jag får träna psyket lite och åka dit snart igen. Då jävlar!

Roys arete, Kannebäck

I mitten av Juli var jag och Albin en boluderprommenad i Frölunda. Vi letade oss upp bland annat till toppen av kullen i Kannebäck. Albin smög upp. Jag fick nöja mig med skrapsår på magen. I lördags hade jag en kort revansch. Även denna gången med skrapsår på magen.

Ola på Roys arete i Kannebäck (självutlösare)

Det är en rund sloperarete, ca 2 m låg. Ypperlig för ensamklättraren som gärna sitter med kaffekoppen och funderar över radhusområden. Helt ok fin och kanske 6a svår. I området finns mer sten men kanske inga 3-stjärniga.

Kaka, Askims övergårdsväg

Jag kunde inte riktigt släppa att jag inte kom upp för Kakan. Jag ville upp men de gick inte. Så var jag på väg ut till en kort kvällssession med Fredrik. Vi skulle klättra Estetica. Jag kom iväg precis i rusningstrafik och fastnade direkt på 158an. Jag svängde av i Hovås och tänkte jag värmer på Kaka 🙂 Jag kom dit, packa upp, satte upp kameran, satte mig ner. Gjorde ett försök och kom upp. Flyttade om kameran, gjorde ett till. Två skick för ett tick? Packa ihop och åkte vidare.

Estetica bet däremot ifrån rejält.