Basonerar ni ut era projekt?

Jag har många långtids-projekt. Jag har aldrig varit blyg med att berätta dem. Det var två år sen jag var med på bild i Bergsport på Voodoo och fortfarande är det nästa gång den sitter.

För ett år sedan pratade jag med en vän som har Duell i Fontainebleau som sitt livsprojekt. Tänk hur svår en 8a-slabb är. Gissningsvis SVÅR. Jag skojade att jag kommer med champagnen när den sitter. Han svarade att han inte tänkt berätta för någon när han klarar den. Ingen film. Ingen blog. Inget Instagram.

Jag har tänkt en del på det här och såklart är det olika. Var och en blir ju salig på sitt sätt. Men så tänkte jag ett varv till. Hur skulle det vara att skaffa ett projekt och hålla det i princip helt hemligt. Inte berätta för någon att man försöker eller klarar det. Inte ett knyst.

Vad tror ni? Hur gör ni? Berättar ni? Är ni hemlighetsfulla? Varför / varför inte? Ger det något att berätta?

Arêten som blev kvar

Det var en lördag för ett tag sen. De hade regnat mycket men vi åkte ändå till djupaste Bollebygdsskogarna. Fredrik var väl taggad för att sända sitt projekt (som blev Segersprickan förra veckan). Vid stenen var det plaskblött. Inga brännare i världen inte hade hjälpt.

Nästan direkt hade Fredrik en idé på ett annat block med en arête som han trodde va möjlig, fin och nästan torr. Jag insåg direkt att detta är för svårt. Pax för att sköta bloggen. Och brasan.

Varken jag eller Fredrik kom upp, så projektet finns kvar. Välkommen att sända! Det vore kul om ni skrev en kommentar om ni åker dit 🙂 Ni hittar det i östra delen i Bollebygd. Följ grusvägen österut och gå höger in i skogen efter ett par hundra meter, ni ser blocken från grusvägen. För den starke finns det goda möjligheter att starta sittande.

Projektering i Bollebygd

Det var ett par månader sedan som jag hittade jätteblocket i Bollebygd. Mitt på en av blockets tre(!) överhängande väggar går det en häftig linje som är både lång och brant.

I helgen som var åkte jag dit för att se om det ens var möjligt att göra starten, och det var det. Trots att jag inte var i närheten att kunna skicka mot greppet som gissningsvis utgör ett krux så kändes det bra. Kanske går det bättre nästa gång.

Ett projekt har sett dagens ljus. Eller nästan i alla fall, det är ganska mörkt i skogen.