Kim på kokosnöten i Sandsjöbacka

Vi härmapor på Klätterbilder vill vist idag göra allt som vår international syskonblogg Climbingpics? 🙂

Så äntligen blev det finväär med sol och minusgrader och jag var så sjukt peppad att komma ut! Jag och Kim åkte till Sandsjöbacka för att ge oss i kast med Sloperfest. Vi stannade vid Kokosnöten – extra kul att både jag och Kim, trots så olika längder, har samma beta på ett problem med långt flytt. Jag känner mig utsträckt när jag kommer till slopern…

Att vi inte kom upp så mycket spelar mindre roll. Jag gjorde framsteg på både Anyone up for coconut oil och Sloperfest. Men framförallt var det en väldigt fin dag med bra sällskap! Vi kör snart igen!

Senaste gångerna har Sandsjöbacka jämt levererat med guldljus. Är det alltid så på väg ner från Pirvakten?

Lurticks i Sandsjöbacka

Förra helgen mötte halva redaktionen upp med halva Climbingpicsgänget i Sandsjöbacka. Vi klättrade på alla slopers vi kunde hitta inför den stundande resan till Fontainebleau.

Pirvakten är en jättefin boulder, med ett oförtjänt rykte som hemskt vass. Det är inte värre än något annat egentligen. Men pass upp för sneda tickmarks!

Anyone up for coconut oil? har jag slitit på vid ett par tillfällen och det var jätteroligt att både jag och Robert kom upp!

La fissure de tique eller Sandsjölith i folkmun

Äntligen fredag! Efter en hel sjukvecka hade jag overkligt tagg att komma ut. Vi hade bokat ett pass på Kokosnöten som after work men så fort jag vaknade insåg jag att jag inte alls var frisk nog för det. Jag textade Fredrik och frågade om vi kunde laga våfflor istället för att gnida kokosnötter. ”Ja det låter bra” svarade Fredrik. ”Tar du smet & grädde så tar jag järn och resten?

För några veckor sedan var jag runt på de mindre besökta delarna av Lillesjö. Uppe ovanför repklippan finns en sektor med finfin utsikt. Dit gick vi. Jag hade sett en snedlutande spricka som jag gärna ville att någon skulle köra. Själv hade jag inte ens skor med mig, men Fredrik lovade att klättra. Plötsligt dyker Martin och Sofia upp från ingenstans. De var på väg till vindskyddet. Vi berättade om våra picnicplaner:

  • 2 paket våfflor med sylt och grädde
  • 1 flaska glögg
  • vars 1 matlåda
  • 3 (alkoholfria) öl
  • 5 stora kanelbullar
  • 1 termos te

De stannade kvar.

Vi fikade och det blev mörkt. Vi skojade om ifall linjen var gjord eller inte. Vi bestämde oss för att bara skita i det och köra på som om den inte var gjord. Det funkade. Vi gick tom så långt att vi drog igång fredagstävlingen där våra vänner på Instagram skulle komma med bra förslag på vad den nya bouldern skulle heta. Vinsten var ett komplett besticksställskök med kastruller och allt. Vi fick bra respons, men detektiv Sändström dödade tävlingen med att hitta bouldern på GBO. Tävling eller ej. Bouldern har ett franskt namn, omöjligt att komma ihåg och bör klättras. Det finns även en rakt upp variant som också är bra.

Så. Vem vann tävlingen? Och priserna?

Martin Argus vinner förstapriset med alternativnamnet Sandsjölith. Detektiv Sändström vinner någon form av tröstpris i form av en finfin och mycket passande förlängningspinne inklusive rundformad borste signerad Klätterbilder. Grattis till er två! 

Till er andra! Bra jobbat och fina förslag! Särskilt Jacob ska ha extra pluspoäng för sitt fina förslag om att äta med fingrarna. Vi ber att få återkomma med bilder från priscermonier.

Söndag med sänd i Sandsjöbacka

Att planera in klättring stora delar av novembers första helg är nog på gränsen till korkat. Någonstans visste mitt förnuft att det förmodligen skulle vara blött på fredag kväll. Men med hopp om torr sten släpade jag med grejerna till jobbet. Det blev ingen klättring på fredag kväll, det kom regn…

På lördagen klättrade vi inne, det var trevligt. Det var torrt och många att prata med. Ola, klätterbilders trendspanare och konstnärliga ledare, visade det senaste vad gäller klättermode. Tights ska det vara numera.

När söndagen kom var prognosen lika dålig som de andra dagarna. Men upprymd över det nya modet och med en ständig övertro att det ska torka upp åkte vi ut till Sandjöbacka. Väl ute vid stenen tittade solen fram och lagom till efter uppvärmningen hade det torkat upp ganska bra. Jag ville klättra Mangans arete. Jag hade känt på den tidigare men aldrig fått något häng i vänsterhandsslopern. Idag gick det ganska lätt att fånga den och efter ett tag gav den med sig. Det var både kul och oväntat.

Vi avlutade dagen med en fin men blöt joggingtur när vi ändå var ute.