Petzl Roctrip 2014 – Geyikbayiri – Del 1

I somras vann jag en resa till Petzl Roctrip. Förra veckan var jag där. En vecks höjdrädsla i ett jättefint land och helt klart har jag fått upp ögonen för att klättra rep. Jag har inte fotat rep innan och att ta en bild kändes som ett projekt så det blev sparsamt fotat från min sida. Jag fokade på hänget och klättret istället. Kul att testa på det också 🙂 

Det började med en underlig morgontaxi och förseningar på flyget. Tre timmar flygning och vi landar i Antalya men men man kommer ännu längre bort kulturellt. Turkiet ligger mitt mellan Europa och Asien och det känns att man inte är kvar i centraleuropa. Folk verkar rakare, mer nyfikna och har närmre till att prata med en när man går förbi. Små skillnader som känns stora? Eller är det bara att det är annat än vardagen som lurar mig att tycka det är exotiskt? Nån som känner igen det?

Första tre dagarna var vi i Geiykbayiri och klättrade heldagar efter det var sista halvan av veckan i Olympos. Jag fick nya göteborgsvänner och en trevlig sambo från Lofoten.

Innan resan hade jag klättrat rep ungefär 11 gånger så jag var lite nervös för hur det skulle gå. Jag hade funderingar på att försöka flytta mitt besök till någon av boulderveckorna istället men bestämde mig för att det skulle bli kul att testa att köra rep. Den mentala utmaningen att lära sig hantera höjdrädslan kändes absolut framförallt i början. Det hade varit smart att klättra mer rep under längre tid innan. Min höjdrädsla började lägga sig dag tre och då trampade jag loss ett steg och gjorde mitt första rep-fall. Bra påminnelse om att man sitter fast i repet men framförallt att man är högt upp och bara hänger i ett snöre.

Kalkstenen med sina många små grepp och steg, överhäng och tredimensionell klättring kändes ovant. Att lyckas hitta ett steg bakom sig när man är van vid att ha jämna släta boulders va minst sagt svårt. Man blir snabbt ödmjuk. Vi körde på hela dagarna och så här efteråt skulle jag gärna ha tagit det lite lugnt och klättrat fler lättare. Det blev lite onödigt mycket utmaning när vi som led #2 stod på en 35 m lång 6b i kokande sol.

Jag gick all in på lyxig turkisk frukost med omelett, fetaost, grönsaker och oliver och på kvällarna åt vi med Petzl-teamet. Spännande att, som en outsider, få inblick i hur det är att vara klätterproffs. Det är ungefär som när vi är ute och klättrar förutom att man gör det vare dag. Man äter tex ransonerad kvällsmat ur plastskålar medan man sitter på marken.

Där har ni det! Första halvan av resan. Nästa inlägg berättar jag om Olympos.

10 dagar i Fontainebleau – Ännu en historia i bilder

Packar lätt (serie)
När paddor och väskor är uthämtade har man en del packning. Tur vi fick en stor bil i år och inte en liten som förra året.
Hur ska vi hitta Citer (serie)
Tobias hade lite otur och stod UNDER Citer-skylten
1 meter baguette (serie)
Sanning
Precis som hemma (serie)
Dom gamla götetgubbarna klättra en del i fontan. Graden 5+ känns väldigt bekant från hemma (tänk tex på Fläskesvär på Hönö).
Cut de pain (serie)
Jag skar mig på brödet ja. Franska bagarna har en skål med vatten i ugnen för att få så knapriga skal.
Hud del 1 (serie)
De hjälpte ju inte att jag skar av halva fingertoppen 1,5v innan vi åkte till font
Siesta?! (serie)
Har man alltså siesta även i font? Någon som vet?
Mats dissar Frankrike (serie)
Mats hade endel invändningar mot att fransmännen aldrig utvecklar en osthyvel (reds. anm. gissningsvis är mjukosten bättre med kniv)
Fontainebleaus slott (serie)
Tidigare trodde jag att jag sett den största delen av slottet. Nu vet jag.
Franska farbröder (serie)
Franska klättergubbar är fantastiska! Emelie berättade att en farbror en gång kommit fram och frågat om han fick klättra och flyttat hennes padda för att kunna köra problemet ”på riktigt”.
Hud del 2 (serie)
Högoddsare!
Otur med Yr.no (serie)
I min telefon hade jag fått in fel Fontainebleau. Min låg i USA och hade regn jämt. Alla andras hade sol och +15.
McFlurry (serie)
Otippat dyrt med Mc Flurry
Etta inte klättra mer! (serie)
Sista dagen va vi trötta. Jag mentalt efter att ha misslyckats en miljon gånger på Buerre Marga och många andra i fingertopparna.

Från förra årets Fontanresa finns 10 bilder till.

10 dagar i fontan – En historia med bilder

Vi va 3 som börja prata om fontan. Sen blev vi 12. Sen blev vi 10. Dom flesta förstagångsbesökare. Ett äventyr 🙂

Jag har en jättestor padda. Kollade jag prislistan skulle det kosta 75 euro per resa. Jag la på mitt största leende och fick in den som en vanlig väska.

CDG. Så stort att vi hittade Disney Land där i mitten.

När vi skulle hämta ut bilen (som vi såklart bokat långt innan) log tjejen bakom kassan och sa att alla stora bilar va slut. Men vi fick gärna en mindre. Takräcke va inte ett option. Bara att prega in. Som tur va vi bara 3 + packning i vår bil (vi hade pratat om 5+packning först). Hon lovade att vi skulle få pengar tillbaka. Vi skulle bara maila sen. När jag kom hem mailade jag och fick svar att mitt ärende ska redas ut inom 28 dagar. Lär ju hända?

Tim och André fick punka efter 7 minuter. En stor skruv rätt i däcket. Reservhjul hela påsken.

Mats va förstagånsfontare. Första två dagarna tjöta han om att allt va omöjligt och det fanns inget att stå på. Sen gick han upp på allt. Omöjlighetsmats 🙂

Björn, Henrik och Per bodde i ett eget gite. Dom gick all in och levde på snabbmackaroner, ägg och mc donnalds. Jag hörde Henrik mumla nått om att han aldrig kunde berätta dehär hemma 🙂

Väl utnyttjande av det fina franska köket säger vi på redaktionen!

Vårt gite låg i Poligny (långt söder om hele tjotabalången). De ve helt ok med öppen spis. Köket blev aldrig varmare än 7 grader. Smidigt att inte behöva ställa in maten i kylen.

Per, Björn och Henrik körde 6,5 (hel)dagar utan en minuts vila. Per blev helt galen ena dagen och bara körde och körde och körde. Vad jag vet vilar alla 3 fortfarande en vecka efter hemkomst.

I vårt gite gick vi all in och åt sniglar, fransk körvgryta och spansk omelette.

Toapapper med vaniljlukt! Bra när man är förkyld!

Björn tagga igång på varje högboll han såg. Högbollsbjörn.

När jag skulle checka in bagaget va de redan betalt. Undra vem som betalde det? Tjejen bakom kassan sa nått om escalade och utrustning sen va de klart. Okok!

Vi hör igen snart! Sjukt värt!