Vem vill sova ute på lördag?

I tisdags frågade Mathias om jag och Fredrik va sugna på att åka till Tjörn, klättra, laga mat över eld och sova ute. Jag va på direkt. Lät hur bra som helst och både Fredrik och Mathias ville låna ut tält. Dealen blev att vi åker tidigt på lördagen och stannar om vädret håller.

Vi kom till Utsikten redan innan kl 9. Det småregnade och blåste kallt. Mathias pressade på Animal. Jag och Fredrik drack kaffe och värmde upp inför Fontainebleau med choklad-croissanter. Jag har aldrig sett nån vara så nära ett problem utan att sända. Men två gånger i rad fick Mathias tuppjuck på toppen och flög av. De va helt enkelt inte i lördags Animal skulle sändas (reds anm. han sände dock två dagar senare).

När Mathias hade flugit av färdigt från Animal bestämde vi att hitta lä. Vi åkte till Spökväggarna. Henrik va redan där och han va i högform och sände hejvilt. Han hade i princip rivit av hela översta väggen. Och det mesta på flash. Själv.

Jag hade bara varit på utsikten innan så det var kul att se nått annat. Spökväggarna kändes ovanligt mycket som inne för att vara Västkust. Lätt överhäng på lena grepp.

Jag kämpade med både GI Joe och Cobra Commander. GI Joe gick ner efter inte för många försök men Cobra Commander gick inte. Jag flög av. Fingrar och axlar blev tröttare och tröttare och tårna blev blå. Jag testa nått nytt. Jag tog paus. Satte mig och koka kaffe och värmde upp tårna. Alla hade börjat packa ihop men jag sa att jag ville göra ett försök till. På första försöket kom jag längre än jag gjort på hela eftermiddagen. Försöket efter satt den också. Det blev sådär trevlig stämning som det bara kan bli när alla har klarat sina boulders.

Foto: Fredrik Seger

Fredrik och Henrik åkte hem men jag och Mathias stannade. Det skulle ju bara regna 6 mm på morgonen. Nästan inget tänkte jag (övertaggad som vanligt). Vi fick igång elden efter lite tålamod med genomsur ved. Ungefär samtidigt som vi började laga mat började det regna. Det kändes sådär men vi va fortfarande taggade. Sen kom Pontus och Joakim förbi och tjöta lite och så va de dags att slå upp tältet. Jag frågade Mathias var mitt tält var. Han tittade på mig och svarade du skulle ju låna av Fredrik? Vi dubbelkollade all packning men inget tält såklart. Vi gick runt och letade ställen att sova under men allt var redan för blött. Vi diskuterade hur mycket vi skulle frysa av att sova ute. Jag med min sommarsäck. De gick helt enkelt inte. Vi va båda lite sura att missa äventyret men så fick de bli.

Vi körde hem och på morgonen var jag inte jätteledsen att jag vaknade inne. +2 och kräksnö i mängder hela söndagen. Att sova ute på Tjörn kan man ju göra nästa gång också.

Om att sända Traktor

Ni vet vissa dagar när första problemet för dagen känns skit och redan där vet man att det inte kommer sändas. Igår var en sån dag så jag foka mer på kaffet, sällskapet och fotandet. Så fick jag sug igen och testade. Fortfarande kändes det för tungt. Mer foto. Solen var på väg ner så det rann guldskimmer över hela Hönö. Fint som snus och gött att va ute.

Mikaela och Fredrik fikar

OBS! Varning för betaspoiler nedan!

Fredrik försökte på Traktor, tuffe Lars och Peter heja på och efter ny finbeta hade jag fotat färdigt och händerna höll på att förfrysa. Jag har känt på Traktor en gång för några år sedan men aldrig haft en susning men jag kände lite utan någon förhoppning om sänd. Fredrik smyger upp. Greppen är små och vassa och jag vill inte hålla i dem. Några försök till och jag får tipset att luta mer åt höger in i gaston samtidigt som jag trycker hårdare på vänsterfoten.

Två försök senare får jag balans och det går att resa sig upp. Jag är uppe tillräckligt och har balans för att flytta vänsterhanden lugnt till den lilla crimpen. Den är helt värdelös att hålla i men det behövs inte. Den är bara för balansen.

Jag flyttar upp högerfoten och får foten perfekt på de lilla steget. De är inte bra men foten sitter. Jag uppgraderar högerhanden till nästa gaston. Fortfarande känns det helt lugnt. Här börjar mina vanliga toppnojor. Jag fundera på om toppen kommer vara svår eller lätt? Står spottarna kvar? Va de högre än jag mins det? Blir Mikaela platt som en pannkaka om jag ramlar? Ligger hunden Doris på paddan? Jag funderar alltid för mycket när jag närmar mig toppen. Värdelöst. Har ni tips på hur man botar åkomman så säg!

Hursomhelst. Jag uppgraderar vänsterfoten till startsteget och står. Vänsterhanden upp till lilla crimpen och sen upp med högerhanden på toppen. Det är runt men bra. Vänsterhanden upp och efter lite letande hittar jag nått.

Jobbar upp fötterna och är uppe. Det gick så fort. Jag hinner inte tänka på vad som hände. Hur kom jag upp egentligen? Fredrik har inte ens hunnit gå ner än så det blir kramar, highfives och dans.

Någon minut senare är jag skakig. Fortfarande blandad med förvåning. En märklig känsla. Jag är helt tom i hela kroppen samtidigt som jag är skakig av adrenalin, förvånad och glad. Eftersändningskänslan.

Hursomhelst. Kul! Och fint problem som inte alls behöver vara så vasst som alla säger. Betatipset är (som vanligt) att stå på fötterna. Ut och sänd!

Solnedgång över Hönö

Ymnigt snöande på Hönö

De va bister på Hönö idag. Först. Sen tagga vi igång och vips kändes det som sommar.

Mathias ville börja på Solen har sin gång (jag ville börja med fikapaus). Första presset såg bra ut och jag trodde på send direkt. Inte för min egen del för fy bubblans va hårt och köldchocken hade inte lagt sig än. Jag  huttrade och gnällde över frusna tår och fingrar. Det är större skillnad än man kan tro på att klättra led i badbyxor i Thailand mot ett lätt snöfall på Hönö. Trots flera bra press så nästa gång!

Mathias på La dalle noveau
Mathias på La dalle noveau

Vi fortsatte via glashala runda stenar till en dyblöt Petters dyno och vidare till en riktigt isig La dalle noveau. Efter två fotfloppar bestämde vi att leta efter nått inte lika snöigt och fick idéen att gå till Sjöbodarna.

På vägen dit fastnade vi på Superbakåtlutaren som jag har velat känna på några gånger innan men riktigt aldrig testat. Vilket fint problem! Dehär gick vi båda igång på och vips var all kyla i världen bortglömd. Mathias gjorde världens största flapper sen tappa vi suget lite och åkte hem. Nästa gång!