Basonerar ni ut era projekt?

Jag har många långtids-projekt. Jag har aldrig varit blyg med att berätta dem. Det var två år sen jag var med på bild i Bergsport på Voodoo och fortfarande är det nästa gång den sitter.

För ett år sedan pratade jag med en vän som har Duell i Fontainebleau som sitt livsprojekt. Tänk hur svår en 8a-slabb är. Gissningsvis SVÅR. Jag skojade att jag kommer med champagnen när den sitter. Han svarade att han inte tänkt berätta för någon när han klarar den. Ingen film. Ingen blog. Inget Instagram.

Jag har tänkt en del på det här och såklart är det olika. Var och en blir ju salig på sitt sätt. Men så tänkte jag ett varv till. Hur skulle det vara att skaffa ett projekt och hålla det i princip helt hemligt. Inte berätta för någon att man försöker eller klarar det. Inte ett knyst.

Vad tror ni? Hur gör ni? Berättar ni? Är ni hemlighetsfulla? Varför / varför inte? Ger det något att berätta?

El Maco & Voodoo – en tisdag i Utby

I tisdags i förra veckan hade vi siktat in oss på ett kvällspass i Utby. Jag och Mathias ville klättra El Maco. Ola hade planerat inneklättring, men gjorde en omprioritering. Han mötte upp för att köra på Voodoo, men sa att han gärna körde själv för för att hitta fokus.

Tyvärr blev det lite som vanligt när jag och Ola ses, vi tramsar ofta så mycket att det blir svårt att hitta just fokus. Men Ola fick till några riktigt bra press innan vi tramsade för mycket. Snart sitter den!

Till både min och Mathias glädje kom vi, efter en del skavande, upp för El Maco. Det är en ganska hög boulder, men urtoppningen är inte så farlig om man vet hur man ska stå.

Voodoo, Utby

Kim på Voodoo i Utby

Voodoo har gått lite upp och ner (mest ner). Fram till alldeles nyss var den på tok för svår för att ens prova men nu har jag gjort några sessions på den och kommit framåt. Baby steps.

Först trodde jag att de bara va att hoppa och hänga. Efter tusen försök började hjärnan funka och analysera varför jag inte lyckas hänga kvar. Det är ett himla knixande med fötter hit och dit, höfter hit och dit och framförallt ett lugnt koncentrerat huvud. Inga tokhopp eller stress.

Fram till igår hade jag problem att få press nog på högerhanden så den flög av men de är fixat nu (fotbeta). Sen kom nästa problem att träffa slopern långt nog till höger. De löste sig också igår och jag fick äntligen häng på den tillräckligt för att flytta högerhanden hyfsat kontrollerat. Nästa är att behålla presset på högerfoten…

Kim däremot hade sekunder på varje sloper. På varje press!

Nästa gång! Snart igen!

Hur får ni feeling?

I slutet av sommaren hade jag flyt. Jag körde på några månader utan att tänka så mycket. Nerförsbacke. Jag hade feeling. Sen plötsligt pang. Hade jag inte det längre. Prestationer är inte viktigast men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte gillade att klara saker.

Så frågan är hur gör ni för att få fokus? Finns det genvägar? Ett tag funkade det att lyssna på min favoritlåt på vägen ut men inte längre.

Igår körde jag på Voodoo utan fokus. De gick såhär. Så alla tips är välkomna!

Blodiga fingrar efter Voodoo