Ghettosprickan, Tynnered

Albin och jag hade pratat om en cykeltur till Ghettosprickan ett tag, men så idag blev det promenadboulder i Frölunda. Vi började med utforskning i Kannebäck* och fokade på kaffe, sedan vidare till Ghettosprickan genom Ulvås.

Albin berättade att han tittat på Ghettosprickan sen han köpte guideboken men att det aldrig blivit av att åka dit. Flash, stort leende, ner och upp igen. Vilken uppvisning. Väl sänt!

Många jag guidat till Ghettosprickan har ogillat miljön. Mitt i en rondell precis vid vägen i Göteborgs västra förorter. För mig känns det som att jag är barn och ute och åker skateboard. Skillnaden mellan boulder och skateboard är mindre än man kan tro. Byt folköl i city mot kaffe i skogen. Tålamodet, nötandet och kompisgänget är samma.

*Kannebäck är helt klart värt att besöka. Inga femstjärniga boulders. Kanske inte ens några stjärnor alls men trevligt ändå.

Gräddhyllan (Sävvik), Hisingen

Ibland tänker jag att all sten i götet snart borde vara hittad. Pontus, Hasse, Anders och hela oldschoolgänget verkat ha varit runt en del, men så dyker det ändå upp titt som tätt. Långt ut vid Hisingskusten, strax förbi Tumlehed, ligger Gräddhyllan. För några år sedan kollade jag och Per på just detta områden på Google Maps. Vi kom inte iväg. Lyckligtvis hittade Klas samma område men tog även tag i att åka dit och kolla.

Gräddhyllan heter Sävvik på kartan och det är en 50 m långa vägg, mitt i en ko och häst-hage, med ca 15-20 problem i medelöverhäng på ok stenkvalitet. De flesta är mer än väl höga med halvbra landningar så ha ordentligt med paddor och gärna marginal på graderna. Många av problemen verkar ligga i ca 6a till 6c med några lite softare och några lite hårdare. Några av toppningarna känns riktigt läskiga så de står kvar till någon modigare.

Bra jobbat Klas! KUL! Och till alla er andra – det finns mer sten i området så ut och skicka! Sommarstick är bara hittepå som vi säär på skånska. TREVLIGT SÄNDANDE och ha en FIN SOMMAR!

 

Två hål i väggen, Kullavik

Dagens mission var att guida Alexander genom en sommarcirkel i Kullavik. Jag gillar miljön där. Uppe på en kulle, nära havet med utsikt. Oftast är man ensam där och det finns en stor drös med problem.

Jag hade även en liten förhoppning att känna på Två hål i väggen igen. Jag har försökt på den en gång innan men då var det tvärstopp. Det verkar vara en luring som kan ta kål på de flesta? Och jag funderar på om jag vill klara den mest för att slippa försöka igen eller för att den är fin?

Hursomhelst så stod vi där under och slet med fingrarna i de små hålen och gled med tårna på de ännu mindre fotstegen. För mig var det lika tvärstopp men Alexander va overkligt nära.

Arêten som blev kvar

Det var en lördag för ett tag sen. De hade regnat mycket men vi åkte ändå till djupaste Bollebygdsskogarna. Fredrik var väl taggad för att sända sitt projekt (som blev Segersprickan förra veckan). Vid stenen var det plaskblött. Inga brännare i världen inte hade hjälpt.

Nästan direkt hade Fredrik en idé på ett annat block med en arête som han trodde va möjlig, fin och nästan torr. Jag insåg direkt att detta är för svårt. Pax för att sköta bloggen. Och brasan.

Varken jag eller Fredrik kom upp, så projektet finns kvar. Välkommen att sända! Det vore kul om ni skrev en kommentar om ni åker dit 🙂 Ni hittar det i östra delen i Bollebygd. Följ grusvägen österut och gå höger in i skogen efter ett par hundra meter, ni ser blocken från grusvägen. För den starke finns det goda möjligheter att starta sittande.

Fontainebleau – Mer än klättring

Detta var min fjärde gång i Fontan och jag trivs så himla bra där. Inte bara för klättringen men en otroligt vacker natur, trevlig stämning, maten, vinet och framförallt ett klimat med mer än höst och sommar. Kanske att fontan är det optimala stället att bo på?

Här kommer ett stort gäng bilder från i år. Bara lifestyle och inte klättring. Som vanligt sorterat i bakvänd ordning.

Blandade bilder från min och Fredriks kamera

L’I de gauche, Fontainebleau

Mikaela på L'I de gauche, Fontainebleau

På vägen hem efter en heldag i Petit Bois kläcker Fredrik den briljanta iden: Vi svänger inom Gorges du Houx på vägen hem. Det är inte så lång omväg.

Så här med facit på hand gjorde anmarschen på nästan 2 km totaltiden lite längre än önskvärt. Vi åt kvällsmat klockan 23. Inget ovanligt, men vi hade lovat att hålla i grillfesten. Vi skickade ett SMS till gästerna och bad dem vänta. Förlåt.