Vems är projektet i ryggen på Skotofobi? Eller vem gör det? Enl. rykten har Tumle gjort någonslags högstart. Det ser häftigt ut och jag fotar gärna!
Bilden är från i början av oktober när jag, Fredrik och Mathias körde Fjällbo-runda en sensommarkväll. Kanske var det första riktiga lamp-sessionen (jag körde både Skotofobi & White russian). När mörkret fortfarande kändes mysigt. Nu är det bara en längtan till vår. Vår. Vår VÅR! Och snart är allt förlåtet igen 🙂
Konstigt att en sloper först är så himla dålig och sen rätt som det är några år senare vara minst helt okej. När jag körde Voodoo för några år sedan var det nått som gnagde. Jag hade kört en långemannsvariant helt utan ”voodoo-slopern” och det kändes precis som den franska fontans-gubben sa – You can do it like that, but in your heart you will always know. Samtidigt hade jag ingen lust att stå och hoppa till ett grepp så jag lyckades släppa den helt. Men så en dag gjorde jag några försök och vips.
Videon är från i början på november och idag är det nyårsafton. Gott nytt år!
Fredrik kör El Maco i Utby (igen) i fin och kall decembersnö. Om en vecka vänder det.
Förra veckan när jag var med Kim på Avoidable var det så himla nära och jag trodde jag kunde göra den. Hela veckan har huvudet varit på Avoidable så när det väl blev dags var jag lite nervös att inte komma upp.
Tänk att det behövs både tå och hälkrok på Avoidable också? Sen jag fick lite strul med ena foten har jag havt lite svårt för små steg (slabb). Så är kanske 2018 mitt överhängets år?
Det var lite suck, stånk, stön och fikande sen överaskade Kim sigsjälv genom att göra ett finfint skick på Avoidable! Snyggt!
Jag överaskade migsjälv genom att göra förstaflyttet fyra gånger och resten ett par gånger. Utan att för den sakens skull komma upp. Men som jag brukar säga – den finns ju kvar.
En rolig sak jag kommit på nyligen är att jag blundar så fort det blir läskigt eller svårt. Någon som har samma? Det är verkligen jättedumt! Kanske kan bota med hypnos?
