

Det blev vår och håll käft vad lite klättrat det blivit med hattrick i kräksjukor och vab hit och dit. Idag lyckades jag äntligen få till ett lunchpass med 10 x Helikoptern.
Det blev vår och håll käft vad lite klättrat det blivit med hattrick i kräksjukor och vab hit och dit. Idag lyckades jag äntligen få till ett lunchpass med 10 x Helikoptern.
Dubbelarete med backlandning. Jävla häftig. Flyger en av stannar en nere vid ån 🙂 Synd jag inte kom upp. Det finns några till som ser bra ut där nere och någon till upp för backen.
Ligger tre meter till höger om problemet September men finns inte på GBO än. Skulle gissa att det är Henrik Sennelöv som är FA. Jag försökte lägga till GPS på GBO men kanske behövs lite tålamod att hitta ut ändå.
Väldigt mycket uppför i fin skog. Jag lagade omelett i solen istället. Som i Font fast i Kåhög och med betydligt mer luft mellan problemen.
Det fanns en stuga i skogen de första åren jag var i Utby och enligt ryktet bodde en man där. Helt plötsligt kördes stugan, och gissningsvis mannen, ut med en traktor. Förutom traktorn vet jag inte vad som är sant men någons hem verkar där varit. Jag har inte velat klampa in så jag har hållit mig därifrån. Men i år har jag joggat mycket i skogen och närmat mig. Jag inbillar mig att det finns delar från ett helt liv liggande i skogen.
I fredags tog jag en tur ut och klättrade Den ensamma mannen.
En helt vanligt femma. Förutom platsen, som är både fin och lite läskig. Det finns plats för minst en högervariant och en sitstart. Båda ser svårare ut än denna.
Det är en fin plats så ta med kaffe. Va lite försiktig – jag hittade en del glas och annat inbäddat i mossan när jag trampade runt.
Trevlig sommar!
Jag på Viva Fidel (ståstart) i Horred. Fint som snus!
Vårkvällar med löfte om mer. Kan det bli bättre? Tydligen. Gick ut för att cirkelträna för första gången på för länge och råkade testa Voodoo när jag ändå var på Kraftkalas. Trevligt sändande!
Avoidable (eller högstarten – Nåt slags problem) på Trollblocket. Ståstarten är en av cirkelfavoriterna.
Ludenben på Trollblocket. Oväntat fina grepp. Fin skog runt där och väldigt lite folk även om jag stötte på Said. Kul att träffas!
Här tog det verkligen tvärstopp på P1 0555 i Fjällbo idag. Var ska jag stå? Svaret är troligen ingenstans? Nästa gång?
Idag gjorde jag en ny lågboulder på Björnberget i Utby. Typ två meter hög, fina grepp, ett flytt (möjligen fler för korta). Bra fikaställe en meter ovanför. Trevligt sändande!
Idag en lunchtur med laps på hemmabouldern. Trevligt sändande!
Jag siktade mot Jag ser ett mörker men det får bli nästa gång. Här Viskningar på gömda väggen i Utby.
En kort lunch uppe på gömda väggen idag. Vårsol och kaffe. Här Prejkestolen som överaskade med att vara rätt fin.
Våren är här och livet har återvänt!
Trädet ger igen på Nått slags problem på Trollblocket i Utby. Men vilken dag! Som i fontan fast man slipper resa!
Areten, som enligt Fredrik, påminner om en fontan-arete han glömt namnet på. Så ni vet.
Uppdatering: som Le trave fast lägre
Fina grepp och fin sten men namnet på blocket – sockerbiten? Hurdå?De ser ju ut som en sockerbeta eller möjligen en kindtand.
Foto: Mathias Luoto
Fredrik kör Creme fraiche i Torsebro.
Jag har aldrig i hela mitt liv sovit så bra som under tarp i hängmatta i Torsebro bokskogar. Fredrik lagade kanske världens bästa tacos, grillade sockerbeta. Sockerbetan smakade ungefär som rödbeta. Till frukost gröt med torkade äpple. Enda smolket i bägaren var väl att vi glömde köpa lokalproducerat vin och att Mathias skar sig rejält i handen. Också lite spännande att vi sov 40 meter ifrån vildsvinens matplats.
Jag insåg verkligen hur mycket jag saknat att hänga med er två! Snart igen!
Mattias visade en, för oss, okänd boulder strax ovanför cafe-ängen. Fredrik körde. Jag hade ont i huden. Enligt beskrivningen är det som i fontan fast i kjuge. Vem vet vad den heter?
Oskar på Glasögonorm från toppen på Mödomsrovet. Bra åskådarplats med höstfärg och inramning. Väl sänt!
Fram till nu har det alltid varit kö på Mödomsrovet. Oväntat fint och fiffigt att vara lång.
När Norrlands guld fortfarande vägrar tröstar jag mig (som vanligt) med Mobsters. Fortfarande lika fin.
Varken första eller sista försöket på Norrlands guld… Nästa gång? Finns det nån hypnos jag kan gå i för att få till det?
Jag va på Kermit för någon dag sedan men då blev det mest pannkaka. Idag, efter en monsternattning med Rut, gick det bättre 🐸
Riktigt kul att träffa dig igen Alexander! Så länge sedan men ändå som igår. Väl sänt!
Sockerbiten är verkligen en av mina favoriter. Kan gå med ut och köra på den när som helst och helst jämt.
Våren är dessutom här och Sälgen har musöron så det är hög tid att göra sälgpipa.
När jag testade Voodoo för första gången var Dan med och dansade upp. Kan man nästan säga att det är hans fel att jag stod där och studsade i fyra år innan jag kom upp.
Jag vågar påstå att Kraftkalas har skogens mest passande namn. Alltid tung. Ivartfall fram till man hittar rätt på fötterna och slår om högerhanden. Sen blir den lite mer som en dans? Att kravla upp sista biten hoppas jag är färdigt nu…
Kraftkalas på GBO. Finns både som sitt och stå.
Nu när alla tick är utsuddade är de bara att börja från början. Salong Hasse med, som vanligt, världens bästa urtoppning…
De va himla härligt att komma upp för Sockerbiten igen. Senast var strax innan senan i foten gick sönder för 2 år sedan. Vänsterfot behövs så ni som har – kör den!
Efter oväntat många försök lyckades jag till slut stå på vänsterfoten och klättra Jazzbyxa igen. Ungefär nio månader efter fotoperationen. Härligt att alla sends är nollställa efter nio månaders paus. Allt är nytt igen.
Är våren här och monsunen slut för i år?
De har regnat. Och regnat. Och regnat länge nu. Men så fick jag, trots vabruari, till session i en soluppgång som torkade Helikoptern.
Jag och fredrik har pratat länge om att göra en boulderpod med inspiration från Naturmorgon. Så här ungefär? Jag tjuvstartade och testade lite på inlägget om Torsebro men har inte hört något. Ingen som tänkt på det? Ingen som läser? Ingen som gillar?
För några år sedan stötte jag på Anders Alexandersson när jag var själv ute på Hönö. Han tog med mig runt på en cirkel. Om jag förstått rätt var han igång och bouldrade på Hönö först av alla? Han är dessutom sjukt trevlig!
Jag frågade såklart om han hade bilder från pionjärtiden. Han hittade lite. Anders och Ricardo Sanchez jobbar på My little yellow friend 1999 efter att Hasse Häggkvist gjort den 1997.
Han hittade dessutom en bestigning av MYLF, klättrad på julafton, filmad med mobil med begränsad filmtid. Det gällde därför att klättra snabbt och tajma in början och slutet 🙂 (därför är starten inte riktigt med).
My Little Yellow Friend hette TV-sporten som projektnamn.
Bonusbild, Anders på okänd boulder. Vem kan gissa vilken? I min bok ser det ut som något i närheten av Sjöbodarna på Hönö?
Mer info om My Little Yellow Friend finns på GBO.
Jazzbyxan alltså. Vilken kanonboulder. Lika svårt (eller som vissa säger, bara läskigt) om du är 5-6-7-klättrare. Lika svårt första som femtielfte gången.
Tror du mig inte så på med ljudet i videon.
Jag testade äntligen den första gången efter fotoperationen (för 7 månader sedan) och det gick inte. Än.
Jag tror de närmar sig. Både våren och att Mathias ska komma upp för Dub.
Den 23 maj 2019 opererade jag foten. Idag bouldrade jag för första gången på riktigt igen. Vilken lycka! Jag körde ungefär min vanliga cirkel:
De tog ett litet tag men kroppen kom ihåg hur man gjorde efter några boulders. Och vilken bra träning lätt / mellanlätt cirkel är!
Mathias och jag var ute förra veckan. Jag hade boulderpremiär efter fotoperationen. De gick sådär men va fint ändå. M kom upp för Sprit. Jag kom inte upp alls.
Vad kul det är möta nästa generation med lampor i skogen och vi föredettingar står och tittar på förundrat. Hejja dem! Som här när Figge kör Voodoo. Trevlig helg!
På hösten brukar jag få svartvittlust och lika så i år.
Jag och M har kört några kvällar i Utby. Dvs jag har pekat och M har klättrat. Minst lika roligt som att klättra själv.
De har gått till ungefär så här.
Jag, visst finns det något till vänster om Kurvan?
M, ingen aning?
Jag, kör den direkt! M, är det denna? Jag, ingen aning
Nu vid datorn gissar jag att det var Isolering som klättrades.
Första höstkvällen! Vem vet var Fysisk fostran gömmer sig?
Vi googlade och hittade (fel) koordinater på thecrag.com som jag aldrig hört om. Närmre än så har vi inte kommit.
För några dagar sedan hade jag och Herman sommarkväll på Helikoptern. Lyxigt att bo så nära berget och så fin natur. Kul att jag är peppad att fota klättring än på flera år. Kanske har det något att göra med fjärrutlösaren på kameran? Så det går att fota från hängmattan.
Jag kan fortfarande inte klättra efter fotoperationen men va ute för första gången nyligen. Jag hade pratat med Mathias om att cykelkampa men så blev jag caddy till Mathias i Torsebro istället.
Skönt att se den fina skånska bokskogen, laga mat, hänga med kompis och sova ute igen!
Mathias hade siktat in sig på att klättra bland annat Kräm och jag att hänga i hängmattan, fota och tälja.
Jag vet inte om En sko i skogen var på listan från början men vilket bamseblock! På tre försök var M förbi vad vi trodde va kruxet men där tog det stopp och 22 försök senare (alla oändligt nära) gick vi vidare.
Jag hade första parkett även på bouldern i snåriga skogen med det märkliga namnet Tung kulspruta 12.7mm.
Skogen är verkligen full av fint formade, lagom höga block med bra stenkvalitet och landningar men man undrar lite över namnet Sockerbiten? Den är ju inte ens fyrkantig? Sockerbetan vore bättre?
Jag lär ju åka tillbaka när jag kan klättra igen! För en vecka sen viste jag inte om suget skulle komma tillbaka. Nu vet jag 🙂
Jag provade Big Kev i Vallhamra nu ikväll. Riktigt mastigt block! Jag lyckades inte hålla ihop i slutet – så den är, som jag brukar säga, kvar att göra 🙂 Ut och kör!
Jag hade svårt att hitta men det är en fin skog att gå vilse i och nog en del fler boulders kvar att göra. Carl-Johan kom ut och hjälpte mig och jag la till koordinater på GBO.
Falsifierbarhet var den jag helst ville klättra på Hogen. Snygg sten – ingen kom upp. När åker vi dit igen?
Jag hade inte varit på Hogen innan men det va (såklart?) fint. På vägen upp i backen går man förbi en vägg med Klassekampen på. Den visade sig vara omöjlig just denna gången.
Nere på backen ser greppet på Horse with no name okej ut. På plats är det en annan femma med det lång-långa draget. Häftig och läskig!
Uppe på Alf muttrade han nått ingen av oss andra hörde. Vad var det egentligen han sa?
Ungefär fyra meter in i Häller-skogen ligger ett rätt snyggt block med två ”lättare” sexor – Första och Andra areten. Jag skulle säga att båda har stjärna. De slog mig verkligen hur mycket kanter / areter / rails det finns i Häller. Det är ivartfall för mig lite unikt med så mycket på så liten plats. Jag som dessutom gillar areter.
Groovesprickan i Häller måste ju vara bland de finare på västkusten?
I helgen var jag med Per, Nils och Björn i Häller. På vägen upp i bilen letade jag upp att det var fyra år sedan jag var där sist. Då kämpade jag mig upp för Alf och vill minnas att det var en pärs. Särskilt slutet där jag toppade åt vänster av nån okänd anledning. Även om det inte var lika pärsigt denna gången var det ändå förvånande hur mycket jag fick kämpa för att komma upp! Synd på de vass-vassa greppen på slutet annars vore den trestjärning 🙂
Jag körde en kort utbyrunda med Lars i helgen och plötsligt dök John upp. Kul att se er ute båda två! Välkomna tillbaka!
Jag och Mathias slet på KO i Fjällbo. Enligt rykten går den att köra statiskt. Hur då undrar vi?
Vi började med att de inte var värt att köra svingstarten men till slut stod vi där och hoppade från dubbelpadda. Även om jag var nära var det bara ett rejält hajbett i pekfingret från en ”perfekt list en bit upp” jag fick med hem.
Fortsätt läsa ”Mathias på KO, Fjällbo, Utby”Gudde kör på Sprickkrysset SS. Vårkänslor om än väldigt kallt! Vad händer ett snäpp till vänster (nedan). Finns den? Än?
Vems är projektet i ryggen på Skotofobi? Eller vem gör det? Enl. rykten har Tumle gjort någonslags högstart. Det ser häftigt ut och jag fotar gärna!
Bilden är från i början av oktober när jag, Fredrik och Mathias körde Fjällbo-runda en sensommarkväll. Kanske var det första riktiga lamp-sessionen (jag körde både Skotofobi & White russian). När mörkret fortfarande kändes mysigt. Nu är det bara en längtan till vår. Vår. Vår VÅR! Och snart är allt förlåtet igen 🙂
Konstigt att en sloper först är så himla dålig och sen rätt som det är några år senare vara minst helt okej. När jag körde Voodoo för några år sedan var det nått som gnagde. Jag hade kört en långemannsvariant helt utan ”voodoo-slopern” och det kändes precis som den franska fontans-gubben sa – You can do it like that, but in your heart you will always know. Samtidigt hade jag ingen lust att stå och hoppa till ett grepp så jag lyckades släppa den helt. Men så en dag gjorde jag några försök och vips.
Videon är från i början på november och idag är det nyårsafton. Gott nytt år!
Fredrik kör El Maco i Utby (igen) i fin och kall decembersnö. Om en vecka vänder det.