Babar

Skorna matchar tröjan, matchar träden. Höst -09

Det är många som tycker det är ett fint problem, tänkte jag när jag vek upp paddan. Det är många som tycker att det är en pärla, som tycker det är så fint att de rekommenderar andra att göra det, tänkte jag när jag vek upp paddan. Överallt säger de det: ”Det är ett fint problem”, på forum och till varandra säger de att det är ett fint problem, ”jag rekommenderar det” säger de, tänkte jag när jag vek upp paddan.Det har så fina moves säger de. En klockren 7a, ett måste i graden säger de, tänkte jag när jag vek upp paddan. En klockren 7a, lätt att jobba in och ett måste för alla som besöker Kjuge säger de. Ett problem som ingår i Kjugekanon, som är så fint att man inte får missa det, säger de,tänkte jag när jag vek upp paddan. Friktionskänsligt problem, inget sommarproblem säger de. Nej det måste vara sticky för att göras på rätt sätt, för att njutas säger de, tänkte jag när jag vek upp paddan. Inget man river av en smörig sensommareftermiddag inte, säger de. Något man sparar till det fina höststicket för att i fulla drag njuta av de sköna sloparna säger de, tänkte jag när jag vek upp paddan. Fina moves som kommer till sin rätt under sticky förhållanden. Ett problem som känns flera grader lättare under rätt förhållande, när det inte är varmt och smörigt tänkte jag när jag vek upp paddan. Ett problem som kändes överraskande lätt och fint när det var sticky ute, som jag rekommenderar varmt, som alla verkligen borde göra, som lätt ingår i Kjugekanon tänkte jag när jag vek ihop paddan igen.

Djuriskt

Under våren kunde man på ett stockholmsforum lära sig definitionen av grytklättring och grytklättrare. Definitioner som sprattlade till som små silverblänkade fiskar någonstans i bakhuvudet när jag hasade ner till starten på 4-layer man. Nåväl, ett djupt andetag och en catch senare är man redan ute i friska luften och paddlar trefingersmatchingar över friktionsintensiva pocketformationer. Ytterligare ett härligt Kjugeproblem och frågan är hur mycket en kanon kan innehålla? Allt som tickas är nog svaret. Utom Y-front. Det problemet borde skickas på arbetsläger i sibirien och komma tillbaka med en ny inställning. Annars spenderades lördagen mest med att gräva in de vässade Klätterbildergaddarna i Kjuges mjuka,feta och lågt hängande 7:isch-buk. Känn på den interpunktionen. Andra russin som pillades ur boulderkakan den här gången var förutom ovan nämnda 4-layer man även Rockstar, Ferdinand, Rocketeer och Babar. Alla fina, alla rekommenderas varmt. Även Ken titan hade sin charm och så fort jag köpt en längre vänsterarm blir det returmatch.

Trevlig skånepåg skickar på 4-layer man

Kniven mot strupen

Jag gillar betamangling. Att ställas inför något man aldrig klättrat förr och metodiskt bryta ner problemet i små hanterbara delar. Att hitta den där exakta hälplaceringen som gör matchingen till en lek, flytta tummen två millimeter och känna hur allting förändras.Helst skall ju betaletande leda fram till en send. Att hitta rätt beta för sent är i mitt fall mer regel än undantag.

Våldsam alltså. Kanske inte direkt en klassiker men sen jag första gången såg problemet klättras i den vid det här laget gamla filmen Tjugo på Kjuge har jag varit riktigt,riktigt sugen. Låg travers på krimpar. Låter det spännande? Trodde inte det. Vi har alla våra fetischer, krimpa 75 cm över marken med häl i huvudhöjd är min. Eller en av mina kanske jag skall säga.

Så var det betan. Den tog sin tid. Slutkörd i axlarna och med hyfsad pump i underarmarna hade jag äntlingen hittat lösningen. Min lösning. Lugnet infinner sig och nu fattas bara snickers och en kvarts vila. Trodde jag. Plötsligt släcker någon lampan. På bråkdelen av en sekund är himlen täckt av tunga, svarta moln. Vinden river tag i grenarna och små stänk börjar leta sig ner genom lövverket. Svarta fläckar dyker upp mitt på den välkritade slopern. Kritar på nytt. Fläckarna kommer snabbare, sprider sig. Jag kastar mig ner i starten för vad jag vet är sista chansen. Första moven sitter, hälen är som fastlimmad, skickar vidare, flyttar med foten. Nästa krimp, slänger runt benen. Når precis i catchen. Pressar skakande ihop fingrarna runt nästa grepp och laddar på mot kanten. I samma stund som jag fuljuckar mig upp på blocket så brakar det loss på allvar och störtskuren spolar blocket rent. Småfnittrande sitter jag i ösregnet och tänker att vissa sends är inte bara lite, utan otroligt mycket skönare än andra.

Väderomslag

En störtskur drar förbi, över lika snabbt som den började men med den tillhörande komplikation att allt plötsligt blivit dyngsurt. Det finns block som torkar snabbt tänker jag och tar sikte mot Ostbågen för ett lätt och fint sista press för dagen. På väg dit träffar jag på Henrik som står och svär nedanför en till synes snustorr Matador. Snabb ändring av planerna och vad som skulle bli ett sista slöpress innan hemfärd förvandlas raskt till en intensiv tvåtimmarsmangling av Ferdinand och Matador.