Bedrövligt

Bedrövligt. Ordet som är det predestinerade svaret varje gång dagstidningarna ställer sin lätt retoriska fråga om finansvärldens bonussystem till Agneta, 48-årig undersköterska från Bredäng. Agneta är i det här fallet folkets röst. Gemene mans åsikt när man ställs inför kapitalismens baksida: de profithungriga,skägglösa,kostymklädda hajarna vars postgourmetmiddagsysselsättning består i att peta tänderna med LO-engagerades A-kassetalonger hårt hoprullade till tandpetare. Eventuellt är det deras illegala, kubanska städerska som rullat tandpetarna mot insidan av låren. Det är inte kul med en svartvit värld, men det är bekvämt.

I en lite annan värld där Agneta, säg, bouldrar. Kanske bor i Skåne och längtar ut till Kjuge. Kanske till och med njuter av det faktum att hon det närmaste halvåret eller så aldrig kommer jobba helg. I den världen, ställd inför frågan: ”Hur känns det idag?” skulle kanske Agneta också svara just ”Bedrövligt”.

Så istället för att lufta sina lats ute i skogen får Agneta sätta sig och surblogga under pseudonymen Johan en stund. Någonstans måste ju koffeinskaket ut. Så vad göra när regnet ligger som en filt mot husväggen? Läsa.

Tema fransk litteratur. Alla gillar teman, Babel fattar det, jag fattar det.

Men eftersom att recensera snyggt är lite som att skryta med att man kan klämma finnar snyggt så nöjer jag mig med att vräka på namn i enklaste form.

Nicolas Fargues: Jag var bakom dig
Madeleine Bourdouxhe: En spik,en ros
Clezio: Vilken som egentligen. Jag kan varmt rekommendera Afrikanen och Allt är vind. Hoppa över Rapport om Adam om ni inte är beroende av 60-existentialism med lite slagsida åt Sartre. Ensam ung man med borderline i fransk småstad. I staden finns ett pariserhjul, mannen har ambivalenta känslor inför detta pariserhjul. Vad betyder det? Vad vill det honom? Varför är det upplyst om natten likt en hotande fullmåne? Ungefär.Alltid snyggt skrivet men ganska tråkigt.

Nicolas Fargues, det syns ju på honom att han kan skriva.

Den uppmärksamme kommer notera att alla tre ligger på samma förlag. Ett förlag att hålla ögonen på med andra ord.

Köp en skiva också. Gör det.

Så nu håller vi alla tummarna för bättre väder imorgon.

Höst, typ

Lite höst är det. Lite grann.

I Stockholm är det säkert höst på riktigt. Här i södern har jag precis påbörjat det ganska omfattande,tidsödande och helt underbara jobb som är att beta av någon slags problemkanon på nya hemmacragen Kjuge.

Gårdagens finaste skalp var helt klart Baltazar. Ett problem som utan ansträngning pregar (dialektalt uttryck, slå upp det) sig in på topp fem över alla problem jag klättrat. På bilden nedan är det dock österrikiske Alex som gör processen kort med Lithium. ”I am good at the steep problems” sa han innan han flyttade sig en meter till vänster och flashade Adamantium. Kul för dig sa jag, gratulerade och började skissa på möjlig träningsdos framöver.

Klätterbilder som blogg sett, för det är ju det den är, kommer hålla en ganska låg utgivningstakt framöver. Lite tätare än Bergsport men troligtvis, eller rättare sagt definitivt inte daglig.

Sommarstängt

Det finns tydliga tecken i tiden som övertygar mig om att sommaren är här. Elva grader och ösregn, en midsommmar som står inför dörren och som Hanna Fahl skulle säga: ”Embassy har släppt en singel”. Det gjorde de visserligen i maj men en svala gör ingen sommar och om jag inte missminner mig helt var det sol och värme i maj vilket inte direkt hör ihop med sommar. Lyssna nu på låten och kolla på fanvideon, låt sommarens bistra,deprimerande mistral smeka er kind och dröm om tiden när luftfuktigheten låg under 97%.

Säsongen vår -09 kan sammanfattas som röd t-shirt och väldigt mycket utomhusklättring. Jag kan lugna alla uppmärksamma bloggläsare med att jag tvättar t-shirten mellan de olika sessionerna. Helt plötsligt blev det uppenbart varför man inte skall köpa helårskort på KC även om de verkligen är väl värda pengarna. För egen del är det dessutom sista säsongen i Stockholm eftersom den ljuva södern ,även känd som Skåne, väntar till hösten. Jag kommer sakna känslan av att trycka upp en geggig,skogsdoftande padda i ansiktet på någon lattemamma som desperat försöker lugna sin sönderstressade bebis på 4:an mellan Fridhemsplan och Hornstull.
Redan förra sommaren tipsade jag om världens mest läsvärda bok: F Scott Fitzgeralds ”Natten är ljuv”, så det kan jag inte gärna göra igen. Andra bra, läsvärda böcker lämpade för sommaren skulle t ex vara Hemingways ”Och solen har sin gång” eller varför inte Marguerite Duras ”Halv elva en sommarkväll”
Marguerite Duras funderar på om hon skall skriva något bra, det skall hon!

Film måste alla se också, det är viktigt, så ett hett tips är Laurent Cantets ”Mellan väggarna”. Eller Philippe Claudels ”Jag har älskat dig så länge”.
Kristin Scott Thomas pratar franska, hela filmen.

Det var det, nu är det sommarstängt. Väl mött i höst!