Tidigt i Göteborgs boulderinghistoria sattes graderna på nästan alla boulders till en grad. Nämligen graden 5+
Vi brukar skoja om att vi ska klättra lätta slabbar där ingen kommer upp och då har de alltid just graden 5+ Men det kanske inte bara är på skoj? Kolla tex på snacket om Fläskesvär på GBO som enligt vissa ska upp så högt som till 7. De har gett en del skitsnack om sura ”sandbag-gubbar”.
5+ kan väl knappast ha varit maxgraden på den tiden? Eller var man duktigare på slabb? De finns säkert tusen olika (mer eller mindre korkade) förklaringar. För ett tag sedan fick jag en annan förklaring. Nämligen att man tidigare pratade mindre om grader och mer om fina linjer. Det spelade alltså isåfall inte lika stor roll om det var en 5+ eller en 6a.
Nån som vet? Är fenomenet vida känt eller förekommer det bara på bästkusten? Serien ovan från förra fontan-turen tyder ju på att det finn liknande boulders där. Men varför just slabbar? Och varför just 5+?
