Småfåglar

Strax innan vi åkte till Frankrike, i slutet på mars, gick jag till Lackarebäck, själv, en torsdagkväll. Målet var lika mycket att känna av formen inför den stundande resan som att klättra Småfåglar. Efter en del slit kom jag upp för problemet, även om  det var nära att jag släppte från toppen när jag insåg att jag inte hade något ljus, alls, för att leta upp sprickorna ovan kanten.

På hemvägen kunde jag konstatera att formen verkade infinna sig, samtidigt oroade jag mig för att ha dragit isär min axel på det tunga och luriga toppflyttet.

Skräckblandad förtjusning.

 

 

El Maco & Voodoo – en tisdag i Utby

I tisdags i förra veckan hade vi siktat in oss på ett kvällspass i Utby. Jag och Mathias ville klättra El Maco. Ola hade planerat inneklättring, men gjorde en omprioritering. Han mötte upp för att köra på Voodoo, men sa att han gärna körde själv för för att hitta fokus.

Tyvärr blev det lite som vanligt när jag och Ola ses, vi tramsar ofta så mycket att det blir svårt att hitta just fokus. Men Ola fick till några riktigt bra press innan vi tramsade för mycket. Snart sitter den!

Till både min och Mathias glädje kom vi, efter en del skavande, upp för El Maco. Det är en ganska hög boulder, men urtoppningen är inte så farlig om man vet hur man ska stå.

Rock Star och filmticks, en dag i kjugekull

I helgen besökte jag Kjugekull det var precis så fint som man kan hoppas på.

Besöket började dock med en, för min del, ganska jobbig lunchpaus. Detta var inte helt oväntat eftersom klättersuget var på topp och blocken inom räckhåll och då blir allt som inte är superviktigt, tex mat, mer av ett besvär.

Som tur var stillades mitt klättersug ganska kvickt efter att vi gett oss ut bland blocken. Redan vid Ahab hittade jag Jonas och två av hans vänner. Efter betatips och något uppvärmningspress gick Ahab ner, förvånansvärt lätt. Det var kul, inte minst för resten av sällskapet som nu kunde prata med mig igen. Ahab var en riktig höjdarlinje, både klättringen och blockets form påminner om Fontainebleau.

Vi promenerade vidare och klättrade fina lätta, tränade på fotplaceringar och åt chips.

Dagen avslutades vid Rock Star. Denna hade jag känt på tidigare och hade räknat med ett sänd. Jag gjorde omsorgsfulla filmticks enligt den nya standarden. Men fattade inte hur jag skulle undvika att dabba paddan när hälen släppte och fick därför lägga relativt många press innan jag fick ihop en bestigning utan dab. När det var klart åt vi falafel och diskuterade längder, en succé.

2014_09_29_01

 

Trattkantarell

Äntligen fick jag klättrat bouldern som numera heter Trattkantarell!

Jag hittade blocket någon gång i vintras, då var jag där en gång och konstaterade att det var hårt.

Sen fick det vila till slutet av sommaren, då hittade jag en ny sekvens som gjorde att det kändes möjligt att klättra den. Men det var inte helt enkelt att få till det. De tre senaste veckornas regn har gjort möjligheterna små, därtill visade sig riktigt svårt för mig att få ihop alla flytten. Men nu är det klart!

På blockets baksida börjar trattkantarellerna titta upp ur marken, därav namnet.