Älgen var fram till i lördags ett projekt. När man kommer till Jättekasten i Bollebygd är det en av de uppenbara linjerna. Men den långa och läskiga urtoppningen stoppade oss i våras.
Efter att Sebastian klättrat Segersprickan på förstapresset putsade han upp toppen och sände projektet på mindre än tre press. Här kommer en film på bestigningen.
När jag sett att man kunde toppa ur utan att trilla ner och dö drog jag också mig över kanten. Men väl halvägs upp ångrade jag att jag inte hade gått ner med rep och kollat in den smutsiga urtoppningen. Utan återvändo drog jag mig upp bland döda småträd och lösa block (egentligen helt onödigt). Mitt tips är att kolla in toppen innan du går på press.
När jag var där och putsade upp toppen i oktober var det utan ambitionen att själv klättra linjen. Den var för hög och såg för svår ut. En tid senare hade linjen satt sig i huvudet på mig, hur svår kunde den vara? Det fanns ju goda grepp i starten, kanske skulle jag åka dit och känna på startflytten?
Första sessionen var i början på december, jag kom förbi starten och var nöjd. Några veckor senare åkte jag tillbaka och kom ytterligare en bit uppåt, men stoppades av vad som senare visade sig vara kruxet. Efter det tillfället bestämde jag också att jag inte skulle fortsätta projekterandet själv. Det skulle bli för högt och man är ganska långt ut i skogen.
I Januari fick jag med ett helt gäng ut i skogen. Det var kul och jag fick verkligen toppvittring när jag löste kruxflyttet. Tack för superbra pepp alla inblandade! Inte så långt senare åkte jag och Ola tillbaka, plaskblött på stenen. Sen tog det ett bra tag innan det var en chans att blocket skulle vara torrt och när det väl var torrt var det ingen annan som kunde åka med.
Bild Ola Lindberg
Bild Ola Lindberg
Bild Ola Lindberg
Efter ganska mycket övervägande åkte jag dit själv. Taktiken var att ta med alla paddor, och bara gå mot toppen om det kändes helt kontrollerat, utan risk för svårt fall. Jag borstade upp toppen och noterade att jag inte skulle använda det stora flaket för att toppa ur eftersom det såg misstänkt löst ut. Första presset skulle bara vara för att känna på startflytten, men innan jag tänkt över hur långt jag skulle gå hängde jag i toppgreppen och hade bara den enkla urtoppningen kvar.
Det var en lördag för ett tag sen. De hade regnat mycket men vi åkte ändå till djupaste Bollebygdsskogarna. Fredrik var väl taggad för att sända sitt projekt (som blev Segersprickan förra veckan). Vid stenen var det plaskblött. Inga brännare i världen inte hade hjälpt.
Nästan direkt hade Fredrik en idé på ett annat block med en arête som han trodde va möjlig, fin och nästan torr. Jag insåg direkt att detta är för svårt. Pax för att sköta bloggen. Och brasan.
Varken jag eller Fredrik kom upp, så projektet finns kvar. Välkommen att sända! Det vore kul om ni skrev en kommentar om ni åker dit 🙂 Ni hittar det i östra delen i Bollebygd. Följ grusvägen österut och gå höger in i skogen efter ett par hundra meter, ni ser blocken från grusvägen. För den starke finns det goda möjligheter att starta sittande.
Det var ett par månader sedan som jag hittade jätteblocket i Bollebygd. Mitt på en av blockets tre(!) överhängande väggar går det en häftig linje som är både lång och brant.
I helgen som var åkte jag dit för att se om det ens var möjligt att göra starten, och det var det. Trots att jag inte var i närheten att kunna skicka mot greppet som gissningsvis utgör ett krux så kändes det bra. Kanske går det bättre nästa gång.
Ett projekt har sett dagens ljus. Eller nästan i alla fall, det är ganska mörkt i skogen.
