Igårkväll, mellan skurarna, tog jag och Fredrik långa Delsjöprommenaden till Smörareten. Det är strax över 3km enkel resa från Bertilssons stuga. Vi hann (som vanligt) med en del trams både på vägen dit och hem.
Fredrik hade kört den ungefär hundra gånger innan och hann köra den ungefär hundra gånger innan jag till slut lyckades slita mig upp. Men det är en fin boulder i fin miljö! Tyvärr lite för lång anmarsrch dit bara…
Vitsipporna blommar och Apslabben är fortfarande svårare än man kan tro. Henrik, Per, Nils, Björn och jag tog en kvällstur dit igår. De va länge sedan vi bouldra alla men va trevligt de va! Snart igen!
För nästan två år sen var jag där på en fin AW när jag lärde känna min vän och bloggkollega Fredrik. Då va de bannemig omöjligt. Jag slet och slet men upp kom jag inte.
Igår lyckades jag efter lite kämpande kålmaska mig upp. Tänk er känslan av att simma upp för en rund sten så förstår ni. Det är ett sånt problem där man inte är uppe förrän man är uppe.
Apslabben är svår men har helt klart en stjärna i min bok och är väl värd att göra. Får du till toppen bättre kan du ju berätta hur.
Övertaggade fortsatte vi tiominuterspromenaden till Grävlingsbullen. Väl värt att göra om man går förbi men inget jag rekommenderar en heldag på 🙂
Tack till Per för trevliga bilder och er andra för en fin kväll!
Självaste Mr. Ringla gick cirklar på Rock shox medans vi andra inte gjorde det.
Till slut lyckades jag ta mig till Ringla. Efter en rejäl anmarsch når man blocket som ligger sjukt fint uppe på en kulle där skogen tunnar ut. Mysigt och fint men på tok för hårt för mig. Ivartfall den dagen. Troligen nästa gång också 🙂 Som vanligt lär jag åka dit igen.
Imorgon är det dags för Vinterareten. Tredjegångengillt? Lågoddsare? högoddsare?
Foto: Fredrik Seger
Fredrik visade oss runt Härlanda tjärn igårkväll. En afterwork i boulderskogen.
Vi möttes upp vid Skatås kök & bar, gick upp till Apslabben. Ingen kom upp men ett fint problem som välkomnade mig åter. Fint fixat att Norlands Guld (också projekt) och Apslabben sliter sönder olika underarmar. Så man kan köra varannan dag!
Foto: Fredrik Seger
Vi fortsatte till Grävlingsbullen. Också fin. Fredrik och Olle kom upp. Vi andra kämpa till fingertopparna fick blåmärke.
Fredrik berättade var namnet kom ifrån. När han gjorde FA på denna kom det en grävling gående. Vi på redaktionen undra om grävlingen hade en bulle i handen också?
Foto: Alla utom två tagna av Fredrik Seger
Vidare till kvällens enda lättare problem; Solid Granit. Också fint. Efter att ha läst beskrivningen va jag såklart nojig för att sten skulle lossna (de har hänt förut) men det var bara en liten som flög av när jag stod på den. Äntligen fritt skick för alla!
Sen va de dags för högbollsdelen. Här tar jag paus och sköter bloggen (jag är livrädd för högbollar). Olle och Fredrik skickade Sphinx crack mini. Vi andra höll andan. Den är är riktigt jädra hög.
Ingen klarade högboll #2; Mästerslabben i stövlarna. Vi här på KB har en regel att man bara får skylla på dålig frick på vintern, så de enda man kan säga här är väl att man är för gammal och tjock? Eller kan de vara några steg för svårt?
Nu bad! Vi och alla 9:or som va på skolavslutningskalas.
Dom andra fortsatte till Mantamantel. Jag tog 17-bussen. Men jag hörde att det inte blev så många skick här heller. Man kan ju uppenbarligen ha trevligt utan skick också 🙂 Sjukt trevlig kväll med nya bekantskaper. Så jädra gött!
