Förstabestigningen av Helikoptern i Gärdsås. Glöm inte fikat om ni går hit. Fint fikaläge.
Namnet kommer dels efter att ha fått av ett grepp på slutet och helikoptrat långt utanför paddan ville jag verkligen inte flyga mer men också för att jag sen jag flyttade hit fått upp ögonen för att polishelikoptrar patrullerar Bergsjön i princip dagligen. Ledsamt att det behövs.
Älgen var fram till i lördags ett projekt. När man kommer till Jättekasten i Bollebygd är det en av de uppenbara linjerna. Men den långa och läskiga urtoppningen stoppade oss i våras.
Efter att Sebastian klättrat Segersprickan på förstapresset putsade han upp toppen och sände projektet på mindre än tre press. Här kommer en film på bestigningen.
När jag sett att man kunde toppa ur utan att trilla ner och dö drog jag också mig över kanten. Men väl halvägs upp ångrade jag att jag inte hade gått ner med rep och kollat in den smutsiga urtoppningen. Utan återvändo drog jag mig upp bland döda småträd och lösa block (egentligen helt onödigt). Mitt tips är att kolla in toppen innan du går på press.
Under sommaren har vi utvecklat lite kring Rådasjön och här kommer en kortfilm med tre förstabestigningar.
Glimmer är en ganska hög och brant linje med ett tydligt startkrux, problemet skulle nog göra sig som en lågstart, med start i den stora greppen på bullen. Det är ovanligt stora kristaller i stenen, ser fint ut på sitt sätt.
Gedda är en festlig linje som tyvärr luktar lite elimination. Men jag har varit där två gånger och gjort likadant varje gång. Åker du dit och klättrar annorlunda, berätta gärna hur och om problembeskrivningen kanske ska ändras.
Arbetslinjen krävde tre besök innan bestigning. Stenen är tämligen vass, men med relativt stora grepp. Om det var värmen, eller bara dålig beta som satte stopp de första besöken är oklart. Men problemet får nog ses som relativt soft för graden.
Ibland tänker jag att all sten i götet snart borde vara hittad. Pontus, Hasse, Anders och hela oldschoolgänget verkat ha varit runt en del, men så dyker det ändå upp titt som tätt. Långt ut vid Hisingskusten, strax förbi Tumlehed, ligger Gräddhyllan. För några år sedan kollade jag och Per på just detta områden på Google Maps. Vi kom inte iväg. Lyckligtvis hittade Klas samma område men tog även tag i att åka dit och kolla.
Gräddhyllan heter Sävvik på kartan och det är en 50 m långa vägg, mitt i en ko och häst-hage, med ca 15-20 problem i medelöverhäng på ok stenkvalitet. De flesta är mer än väl höga med halvbra landningar så ha ordentligt med paddor och gärna marginal på graderna. Många av problemen verkar ligga i ca 6a till 6c med några lite softare och några lite hårdare. Några av toppningarna känns riktigt läskiga så de står kvar till någon modigare.
Bra jobbat Klas! KUL! Och till alla er andra – det finns mer sten i området så ut och skicka! Sommarstick är bara hittepå som vi säär på skånska. TREVLIGT SÄNDANDE och ha en FIN SOMMAR!
Äntligen! Till sist kom jag upp för projektet i Bollebygd.
Segersprickan from Fredrik Seger on Vimeo.
När jag var där och putsade upp toppen i oktober var det utan ambitionen att själv klättra linjen. Den var för hög och såg för svår ut. En tid senare hade linjen satt sig i huvudet på mig, hur svår kunde den vara? Det fanns ju goda grepp i starten, kanske skulle jag åka dit och känna på startflytten?
Första sessionen var i början på december, jag kom förbi starten och var nöjd. Några veckor senare åkte jag tillbaka och kom ytterligare en bit uppåt, men stoppades av vad som senare visade sig vara kruxet. Efter det tillfället bestämde jag också att jag inte skulle fortsätta projekterandet själv. Det skulle bli för högt och man är ganska långt ut i skogen.
I Januari fick jag med ett helt gäng ut i skogen. Det var kul och jag fick verkligen toppvittring när jag löste kruxflyttet. Tack för superbra pepp alla inblandade! Inte så långt senare åkte jag och Ola tillbaka, plaskblött på stenen. Sen tog det ett bra tag innan det var en chans att blocket skulle vara torrt och när det väl var torrt var det ingen annan som kunde åka med.
Efter ganska mycket övervägande åkte jag dit själv. Taktiken var att ta med alla paddor, och bara gå mot toppen om det kändes helt kontrollerat, utan risk för svårt fall. Jag borstade upp toppen och noterade att jag inte skulle använda det stora flaket för att toppa ur eftersom det såg misstänkt löst ut. Första presset skulle bara vara för att känna på startflytten, men innan jag tänkt över hur långt jag skulle gå hängde jag i toppgreppen och hade bara den enkla urtoppningen kvar.
Det var minst sagt kul att komma upp.
