Fredrik och Mathias slet på Margarin. Jag lagade nudlar och drack kokkaffe. Så himla fin dag och va härligt att för en gång skull inte vara den som sliter 🙂 Den såg inte mycket ut för världen men visade sig vara en luring.
En fantastisk helg i Kjugekull avslutades med stillsamma och slitsamma press på det gåtfulla folket. Kvällsfukten kom i samma takt som vi gjorde framsteg i betaklurandet. Fokus var främst på kaffe och att njuta av skogen. Vi gav upp traversen och fortsatte slita på direktvarianten näsvis, den var jättesvår. Sen körde vi hem.
Har ni någon speciell klätterdag som är er bästa? Mitt första minne som dyker upp är en dag på Hönö för snart två år sedan. Jag var ute med Björn, Henrik, Johan och Per som jag klättrade mycket med då.
Det var soligt och -9 ute och vi åkte ut på förmiddagen. Vi började vid Sjöbodarna, fortsatte till Hjälmen, sedan vidare till Speedway och avslutade med Möte i västindien. Vi klättrade massor men det är nog inte de jag minns. Det är nog snarare vänskapen och miniäventyret som sitter kvar. Lagom stor dos av trams och fika i kombination med den kalla havsluften och vintersolen? Eller? Kanske kommer den fina stämningen av att alla kom upp för så många? Är man så enkel?
Hur ser ert bästa klätterminne ut? Har ni något speciellt? Vad är det som gör just de minnet speciellt?
