I lördags körde vi Fiskebäckskväll. Vi började med slabben La bande à Bonnot. Lurig som tusan. Jag och Kristofer gick bet. Henrik toppade men muttrade nått om att han använt fotsteg till höger om sprickan på slutet. Nån som vet om det är eliminering på högersidan?
Henrik toppade men muttrade nått om att han använt fotsteg till höger om sprickan på slutet. Nån som vet om det är eliminering på högersidan?
Cirkeln avslutades med att kämpa på Stockholmsjäveln som jag fightats med innan. Det blev ingen ost denna gången heller men skönt att få fram lamporna igen 🙂
Fin kvällstur och det finns mer att göra i Fiskebäcksskogen. De va väldigt mycket knott och mygg så ta med luvtröjan.
Efter Pulskalas kan man lika gärna köra grannen Mantelnånting. Även här lyckades jag trampa av ett steg (på andrabestigningen). Står jag bättre på fötterna sen fontan i våras eller är det nått annat?
I söndags åkte vi ut till Hönö för en kvällstur. Vi lämna stan 16:30. Jag hade en sak i sikte. Att äntligen skicka Bodytoning med Glenn. Jag va på Hönö mycket för två år sen när jag flyttade tillbaka till götet och började bouldra mer ute. Då hade jag inte en chans och förra året blev det mest Utby och längst 158an.
Innan jul hade jag gjort några försök (på vägen hem från en heldag) och då kände jag att jag kunde skicka. Sen dess har jag visualiserat hur jag ställt ut högerfoten på svadelen, flyttat vidare händerna på dom små sluttarkrymparna och skickat. Jag va helt säker på att de skulle gå vägen.
Bild från några år sedan när Andreas, Michael, Jens, Lisa och dom andra körde Glenn
På färjan ut blev jag osäker och lite nervös. ”Jag har ju ändå gjort ungefär tusen försök utan att skicka. Varför skulle det funka idag?”. Vi gick direkt dit. Vi skojade om att Glenn satte ribban för kvällen. Kristofer kände lite och gjorde det snyggaste skick jag någonsin sett. Han gick upp. Henrik gled upp efter typ 4 försök. Och kvar stod jag. Försök 5, försök 6, försök 7 och helt plötsligt stod jag också där uppe.
Bodytoning med Glenn – Kan de vara Göteborgs finaste? Den får 3 stjärnor i min bok. Lätt.
Jag kom ner. Dom andra hade redan packat ihop och va på väg till Goldwing.
Kristofer gled upp och nu va det Henriks tur att göra det snyggaste skicket. Som om Goldwing va byggt efter honom. Jag hade flashförsöket kvar. Kom upp på vänsterfoten, reste mig, fick tag i högerhandssprickan, stod bra och ramlade av. Sen tog det ungefär 7 försök till innan jag kom upp igen. Då kom autopiloten igång. Jag som brukar var harig på toppningarna kände mig hur safe som helst. Flyttade upp fötterna. Mantla. Klar.
Goldwing – Sjukt fin att se på. Den får 1 stjärna. Lite för huffig start (kruxet) och lite ojämn för 2.
Jag kom ner. Dom andra har redan packat ihop och är på väg till Möte i västindien. Både Henrik och Kristofer gled upp rätt fort. Jag sparade den till nästa gång 🙂
De blåste kallt. Vi började leta efter nått med sol och lä. Hjälmen!
Jag hade försökt men aldrig klarat att få upp första högerfoten på Fettot har vita jeans innan. Efter några försök ramlade den också ner. Sjukt fint problem. Folk säger att den är väderberoende? Va vet jag. 2 stjärnor får den ivartfall. Den är både fin att se på och klättra.
Vi körde Abu Direkt (som jag gjort innan) – Även den får 1 stjärna i min bok.
Vi fortsatte på Abu Garcia men det kändes för tungt.
Det började bli mörkt. Henrik ville spana in Herr Thörnings slabb på vägen hem. Henrik letar krympare – ”…fastnar skruven på borsten borde det finnas nått att hålla i där…” eller?
Allt gick så fort. Plötsligt hade jag skickat Bodytoning, Goldwing & Fettot. Va ska jag göra nu då? Förslag på Hönöprojekt mottages tacksamt 🙂 Och kom inte dragandes med den eländiga Propellerolja 🙂
