L’Angle Pin-Up, Cuvier Est, Fontainebleau

Det hade regnat (mycket i flera dagar) och vi hoppades det skulle vara tort i Cuvier Rempart. Det var det, men efter 13 sekunder på L’Angle Allain började det regna igen. Vi gick ner och L’Angle Pin-Up var torr så Mathias och Magnus körde.

Fortsätt läsa L’Angle Pin-Up, Cuvier Est, Fontainebleau

Grodan, Utby

Jag har en träningscirkel jag brukar köra minst en gång i veckan på sommaren. Någon sa till mig att det nog var jag som hade mest meter klättring i hela Utby. Det tvekar jag på men det är himla skönt att knalla runt och få klättrat ca 20 boulders på under två timmar.

Varje session brukar jag prova något jag inte gjort tidigare eller något hårdare också. Tex när jag går förbi Avoidable brukar jag prova den.

Välkomna ut!

Skotofobi, Fjällbo / Utby

Att säga att jag löst problemet är kanske lite att ta i men ett litet framsteg räcker för idag. Vem vet det kanske är dags nästa gång 🙂

Felet var vänsterfoten som hjälpte mig i steg ett stjälpte mig i steg två. Flytta den och jag kunde få upp vänsterhanden på första försöket. Svårare i steg ett men lättare i steg två. Snart igen!

Skam den som ger sig – Vinterareten

I måndags kom jag äntligen upp för Vinterareten i Ulvås!

Vilken kämpaseger. Jag har försökt på den vid nästan 10 olika tillfällen under 1,5 år. Med facit på hand var den absolut för svår för mig när jag började, men så plötsligt var den inte det längre.

Oftast när jag klarar en boulder jag försökt på länge känns det perfekt när den väl sitter. Den totala kontrollen. Allt klaffar. Som en klocka. Genom detta brukar jag rättfärdiga att göra så många försök. Men stämmer det verkligen? Vad är det annars som driver? Bara nyfikenheten om det går? Prestation?

Nu var det långt ifrån en perfekt bestigning. Fötter som flög. Händer som gled och dessutom att ändra beta halvvägs upp. Var kom den korsade högerhanden ifrån? Och framförallt varför har jag inte tänkt på den tidigare?


För ungefär ett år sedan var jag med Padde på Öckerö några dagar innan jag skulle till fontan och skaffade mig ett skärsår så djupt att det gav namn åt ett problem. Nu gled vänster pekfinger ur sloperhålet på Vinterareten och fick sig en törn (kolla på videon). Tur jag kom upp ändå. Nån mer som kommit upp samma försök ni fått flapper? Och hur farligt kan det vara? Jag märkte inte ens det förrän 4 minuter senare när jag skulle visa Albin hur jag höll i det dåliga hålet. Vad tror ni? Hinner det läka innan font eller blir det fingerborgstejp? Vilka är era bästa läktips?

olas finger vinterareten

Videon finns även på Vimeo. Bilden längst upp är tagen av Fredrik i September 2013.