I somras vann jag en resa till Petzl Roctrip. Förra veckan var jag där. En vecks höjdrädsla i ett jättefint land och helt klart har jag fått upp ögonen för att klättra rep. Jag har inte fotat rep innan och att ta en bild kändes som ett projekt så det blev sparsamt fotat från min sida. Jag fokade på hänget och klättret istället. Kul att testa på det också 🙂
Det började med en underlig morgontaxi och förseningar på flyget. Tre timmar flygning och vi landar i Antalya men men man kommer ännu längre bort kulturellt. Turkiet ligger mitt mellan Europa och Asien och det känns att man inte är kvar i centraleuropa. Folk verkar rakare, mer nyfikna och har närmre till att prata med en när man går förbi. Små skillnader som känns stora? Eller är det bara att det är annat än vardagen som lurar mig att tycka det är exotiskt? Nån som känner igen det?
Första tre dagarna var vi i Geiykbayiri och klättrade heldagar efter det var sista halvan av veckan i Olympos. Jag fick nya göteborgsvänner och en trevlig sambo från Lofoten.
Innan resan hade jag klättrat rep ungefär 11 gånger så jag var lite nervös för hur det skulle gå. Jag hade funderingar på att försöka flytta mitt besök till någon av boulderveckorna istället men bestämde mig för att det skulle bli kul att testa att köra rep. Den mentala utmaningen att lära sig hantera höjdrädslan kändes absolut framförallt i början. Det hade varit smart att klättra mer rep under längre tid innan. Min höjdrädsla började lägga sig dag tre och då trampade jag loss ett steg och gjorde mitt första rep-fall. Bra påminnelse om att man sitter fast i repet men framförallt att man är högt upp och bara hänger i ett snöre.
Kalkstenen med sina många små grepp och steg, överhäng och tredimensionell klättring kändes ovant. Att lyckas hitta ett steg bakom sig när man är van vid att ha jämna släta boulders va minst sagt svårt. Man blir snabbt ödmjuk. Vi körde på hela dagarna och så här efteråt skulle jag gärna ha tagit det lite lugnt och klättrat fler lättare. Det blev lite onödigt mycket utmaning när vi som led #2 stod på en 35 m lång 6b i kokande sol.
Jag gick all in på lyxig turkisk frukost med omelett, fetaost, grönsaker och oliver och på kvällarna åt vi med Petzl-teamet. Spännande att, som en outsider, få inblick i hur det är att vara klätterproffs. Det är ungefär som när vi är ute och klättrar förutom att man gör det vare dag. Man äter tex ransonerad kvällsmat ur plastskålar medan man sitter på marken.
Där har ni det! Första halvan av resan. Nästa inlägg berättar jag om Olympos.
