Efter tre dagars regnande fick vi äntligen stor påskmiddag. Klockan tre slutade det regna och vi skyndade till Apremont, det blev torrt strax innan skymning.
Onde de Choc var den boulder jag helst ville klättra på resan. Med viss bävan började jag padda upp och borsta. Processen blev oväntat kort och efter knappt trekvart stod jag på toppen. Påskafton blev en fest.
Detta är fjärde gången i fontan och nu vet jag hur det känns med regn här. Tipset är att jogga istället för att sitta och blänga på regnet.
För sisådär fem år sedan när jag började klättra såg jag en boulderbild här på Klätterbilder (som min kompis Johan drev på den tiden). Ett gäng killar som mitt i vintern var ute och grävde fram ett block ur snön. Jag kommer ihåg att jag tänkte; ”vilka jävla nötter som bouldrar på vintern”.
Ibland slår det mig hur mycket mina egna referenser ändrats.
Som idag. Inget konstigt alls att stå i mörkaste Utbyskogen med pannlampor. Det regnade när vi kom dit och började på allvar efter nån timme. Övertaggade vände vi inte förrän vi i princip var framme vid Det andra taket och Integrerad Maria. Mysigt att sitta fyra killar uppkrupna i ett stenhål och klättra ett takproblem. Eller?
För två år sedan på Hönö – en heldag i minus nio. Mysigt häng med kompisarna i snålblåsten. Otur att Björn förfrös tårna men det är smällar man får ta. Eller?
Är det mini-äventyret som lockar? Hade vi varit ute och jagat mammut med spjut om om vi var födda några år tidigare? Hur känner folk som inte blivit bitna? Är vintern bara skit eller är det dessutom fantastiskt att det är så fin friktion? Vad lockar ut alla andra en regnig höstdag?
Planen va boulderhelg i Bohuslän men de slutar ju aldrig regna så vi fick en regnig dag på Tjörn. Inte sämsta backupplanen. Jag har bara varit där en gång innan så det finns miljoner stenar kvar.
Framme vid 10-tiden. De regna. Vi tog ett varv och tittade. Sen körde vi på:
Vi letade efter mastväggarna ett tag men inte en susning var dom gömmer sig. Nån som hittar som kan förklara?
På vägen hem stanna vi vid Paddes vägg. Ser fin ut! Väl värt att stanna nästa gång. Minuspoäng för att den ligger två meter från vägen.
Jag, Fredrik, Martin och Stella tjafsa om regn hela morgonen. Jag sa regn idag? Dom andra va helt säkra och tjura iväg till fabben. Med facit på hand. Not so much.
På vägen ut regnade det på riktigt. Vi fortsatte ändå. På parkeringen sprack det upp och blev plådavääär (finvääär / vackert väder på skånska).
Foto: Per Bergström
Vi börja med sitten på Abu-areten. De gick åt skogen. Vi fortsatte med Möte i västindien som både jag & Per jobbat på medans Henke har skickat för länge sen.
Möte i västindien är roligt. Varje gång jag varit där har jag gjort ett framsteg. Första gången fick jag upp högerhanden på slopern, andra lyckades jag matcha där, tredje lyckades jag få upp vänsterfoten och skicka mot toppen. Idag fick jag tag på toppen två gånger men flög av båda. Sen kom det blod ur fingret och jag tog paus.
Per däremot S T O R S K I C K A R !
Dessutom lätt och med stil!
Personbästa!
Så jävla bra!
Vi på KB är så imponerande att här kommer en idolbild på en nyskickad Per!
