Ymnigt snöande på Hönö

De va bister på Hönö idag. Först. Sen tagga vi igång och vips kändes det som sommar.

Mathias ville börja på Solen har sin gång (jag ville börja med fikapaus). Första presset såg bra ut och jag trodde på send direkt. Inte för min egen del för fy bubblans va hårt och köldchocken hade inte lagt sig än. Jag  huttrade och gnällde över frusna tår och fingrar. Det är större skillnad än man kan tro på att klättra led i badbyxor i Thailand mot ett lätt snöfall på Hönö. Trots flera bra press så nästa gång!

Mathias på La dalle noveau
Mathias på La dalle noveau

Vi fortsatte via glashala runda stenar till en dyblöt Petters dyno och vidare till en riktigt isig La dalle noveau. Efter två fotfloppar bestämde vi att leta efter nått inte lika snöigt och fick idéen att gå till Sjöbodarna.

På vägen dit fastnade vi på Superbakåtlutaren som jag har velat känna på några gånger innan men riktigt aldrig testat. Vilket fint problem! Dehär gick vi båda igång på och vips var all kyla i världen bortglömd. Mathias gjorde världens största flapper sen tappa vi suget lite och åkte hem. Nästa gång!

Kjugekull en vinterdag

Tidigt på annandagen styrde vi mot kjugekull. Siktet var inställt på monolith, ferdinand och balthazar. Vi startade på Monolith. Trots ihärdiga försök kom jag inte upp denna gången heller, nästa gång!

Mathias visade hur en arete ska klättras när han gjorde en enkel bestigning av delikat i kvadrat.

Vi fortsatte till Ferdinand för lunch, efter förra besöket trodde jag att jag skulle ha ganska goda chanser på detta problem. Denna gången hade jag inte en chans att resa mig i undertaget, snöpligt. Balthazar gick ungefär som Ferdinand.

Dagens sänd för egen del kom att bli Rocketeer.

 

Min bästa klätterdag

Har ni någon speciell klätterdag som är er bästa? Mitt första minne som dyker upp är en dag på Hönö för snart två år sedan. Jag var ute med Björn, Henrik, Johan och Per som jag klättrade mycket med då.

Det var soligt och -9 ute och vi åkte ut på förmiddagen. Vi  började vid Sjöbodarna, fortsatte till Hjälmen, sedan vidare till Speedway och avslutade med Möte i västindien. Vi klättrade massor men det är nog inte de jag minns. Det är nog snarare vänskapen och miniäventyret som sitter kvar. Lagom stor dos av trams och fika i kombination med den kalla havsluften och vintersolen? Eller? Kanske kommer den fina stämningen av att alla kom upp för så många? Är man så enkel?

Hur ser ert bästa klätterminne ut? Har ni något speciellt? Vad är det som gör just de minnet speciellt?

Allt eller inget, Öckerö

Allt eller inget, Öckerö

Varning! Betaspoiler nedan!

Va tror ni? Är mantlingen på Allt eller inget den svåraste (5+mantlingen) i götet? Innan jag kände på denna trodde jag att Kraftkalas höll den titeln men nu… Man ligger på kanten och försöker förjäves få upp benet. De känns helt omöjligt. Alla hejar på. Plötsligt skriker Fredrik ”KARATESPARKA DEN!” och jag slungar upp benet åt vänster och fastnar. Nu kanske nån säger att man kan göra den åt höger men de fick jag aldrig till.

Uppdatering: Såhär dagen efter kan jag säga att Karatesparken sträckte baksidan på låret! Är du över 30 se till att värma upp!